Pyjamas party

Tidig morgon, mörkt och kallt ute, vad är bättre än ett pyjamas lovsångsparty?!

365 dagar av mitt liv

Idag har jag varit sjukskriven i ett helt år – och vilket år det har varit.

Första tiden som sjukskriven var ett enda kaos av trötthet, gråt, sömnlöshet, oro och en känsla av att inte höra till och vara behövd.

Under året så har många bitar i mitt livspussel fallit på plats även om det fortfarande är många bitar som fattas så har mitt liv förändrats positivt.

Jag har bl.a;
… fördjupat min gemenskap med Gud.
… minskat min oro och ångest till en hanterbar nivå och börjat älska mig själv så som Gud skapat mig – vilket är bland det svåraste jag gjort.
… också fått förståelse för att det som jag har burit med mig i min livsryggsäck genom livet påverkat mig mer än jag förstått.
… en stor tacksamhet för att jag bor i ett land där det finns sjukförsäkring och hjälp att få när man behöver det och jag har fått bra hjälp ifrån både läkare/sjukgymnastik, FK och AF.
… hanterat mina känslor geom  att rita och måla – vilket har varit och är ett fantastiskt hjälpmedel mot tillfrisknande.
… inte klarat det utan min tro och en fantastiska själavårdare.

Idag är jag tacksam för att jag vågade ta steget och säga; ”Nej,nu orkar inte jag mera” och att våga be om hjälp och hitta en trygghet i att vara mig själv och visa vem jag är utan att hålla uppe mina höga murar.

Ser framemot ett nytt år och nya spännande saker att upptäcka!

 

Kaffe och bön på morgonkvisten

Det var länge sedan jag var uppe så här tidigt och kokar kaffe.

Men när man blir väckt och det pirrar av förväntan i hjärtat och det bubblar upp, läs psalm 45:2, så går det helt enkelt inte att ligga kvar i den härliga sängvärmen.

Tar ett glas filmjölk tillsammans med kaffet, öppnar Bibeln läser psalm 45:2, blir lite smått förvirrad i och med att jag mest läser Bibeln på engelska och man har inte samma versindelning som de svenska verserna. Men det är vers 2 (vers tre i den svenska översättningen) som får mitt hjärta att slå lite fortare.
”Skönast är du bland människor, ur din mun flödar ljuvligt tal. Därför har Gud välsignat dig för evigt.” (‭Psaltaren‬ ‭45‬:‭2-3‬ B2000).

Den här versen är ett rakt och tydligt bönesvar, vilket känns häftigt och lite överväldigande just nu. Som ni vet så är ju tålamod inte direkt min starka sida och när jag får en ide så vill jag prova den omedelbums och oftast så brukar det sluta med att, nähä – det här var nog inte vad Gud ville att jag skulle göra och så har jag lagt ner och börjat på nästa idé.

Jag antar att ni förmodligen redan räknat ut att det här beteendet håller inte i längden, vilket jag också har börjat inse. Så numera så hamnar alla idéer i en bönbok och tar små steg när tiden känns rätt. Bra tålamods övning!

Bönesvaret idag handlar om en sak som jag ville göra för flera år sedan och jobbade intensivt för att starta upp detta projekt. Men det fick inte rötter och blommade aldrig ut, men längtan har funnits kvar. Så nu tar jag nya tag, går vidare i tro och provar igen. Men jag kommer att ta små steg och lyssna in Gud så att jag inte springer före igen.

Gud välsigne er!

Kram

Livet är mer än en räkmacka

Jag är trött på frågor utan svar

Jag är trött på att svara på frågor utan svar

Jag är trött på att inte våga vara jag

Jag är trött på att inte stå upp för mig själv

Jag är trött på att jag anses vara för sjuk för att jobba och för frisk för att vara sjuk

Jag är trött på att bara våga visa mitt sanna ansikte för Gud och ingen annan

En sjukgymnast lärde mig att säga STOPP och NEJ

När jag sa JA till Gud så förändrades mitt liv över en natt

Idag är jag stark
Idag börjar mitt nya liv

Idag styr jag min skuta ut på okända vatten, med Gud som kapten, den heliga Anden som kompass och Jesus vid min sida så styr jag dit den heliga Andens vind blåser mig.

Jag vet att jag är älskad och trygg – jag styr mot det som ligger framför mig och lämnar det förflutna under korsets mylla.

Amen

Gud möter på många olika sätt

Det här var härligt befriande!

Hittade ett avsnitt av ett barnprogram som gick för några år sedan (nåja hmm kanske lite mer än några år sedan 😉

Ett avsnitt av Doris och Gösta där de diskuterar om Gud finns och hur han kan se ut!

Himmelske Fader, jag ärar och prisar dig, tack för att du inspirerar och använder människor på olika sätt att föra ut ditt budska på, allt enligt din vilja, tack för alla nya bröder och systrar som du har skickat i min väg, tack för att du leder mig på dina stigar. i Jesu namn Amen.

”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Matt 18:3

Söndagsandakt; sänd mig – använd mig Gud

Jag har satt ihop en liten andakt med bön, musik och bibelläsning med temat ”Sänd mig-använd mig Gud”.

Du kan delta på två sätt när du lyssnar på andakten, lyssna igenom allt på en gång, eller gör en paus i andakten och lyssna till musiken som jag lagt till i form av Youtube filmer (jag gör ett uppehåll på ca 10-15 sekunder så att du ska ha möjlighet att pausa inspelningen medans du lyssnar till musiken).

Att inte döma

Att inte döma är söndagens tema i kyrkoåret – att inte döma är bland det svåraste som finns – jag försöker möta alla människor jag möter med respekt och att alla människor är lika mycket värda – jag har ingen rätt att döma eller kritisera en annan person – jag kan aldrig veta vad den andra person har gått igenom eller av vilken anledning en annan människa gör som den gör – men det är inte alltid jag lyckas – och även om jag kan vara klumpig ibland så menar jag inget illa.

Däremot så är jag väldigt snar till att döma mig själv – och det hårt – efter mitt möte med Jesus i tisdags och bekräftelsen på att jag duger som jag är och är villkorslöst älskad för den jag är så ska jag försöka mig på att sluta vara så hård mot mig själv och älska mig själv mera som Gud älskar mig.

⁶ Endast i Gud har du din ro, min själ, ty från honom kommer mitt hopp. ⁷ Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla. ⁸ Hos Gud är min frälsning och min ära, min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud. ⁹ Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela.
Psaltaren 62:6-9

 

Två saker från min dag

1. På nästan exakt samma ställe som jag hittade boken igår låg idag en sliten, smutsig och trasig tröja. Jag plockade upp tröjan och läste vad som stog på framsidan, jag tänker inte återge texten  här – lämpar sig inte i tryck. När jag hållit i tröjan en liten stund så kommer tankar om att den personen som har haft den här tröjan måste ha varit arg – tog tröjan i handen och började be för den här personen och efter en kilometer så hittade jag en soptunna att lägga den i.

2. På fredag har jag planerat att spela in del två av mitt vittnesbörd och förhoppningsvis kunna ladda upp den senast på söndag.

Tack för alla fina kommentarer och tillrop som jag fått sedan jag publiserade min första vittnesbörds video.

Guds välsignelse till er mina vänner!

 

 

Lovsång till hjärtat

När jag går mina morgonpromenader så använder jag telefonen som musikspelare och i morse när jag började gå på min morgonrunda, så upptäckte jag efter en liten stund att jag tagit ”fel” jacka.

Vilket betyder, inga fickor, så var gör man av telefonen då om man inte vill bära den?! Den åkte ner i behån 😉 inte särskilt bekvämt men det fungerade och mitt hjärta fick direktkontakt med lovsången!

Jag går vid din sida

Den senaste tiden så har det hänt så mycket i mitt liv och min gemenskap med Gud har djupnat och jag har tagit små steg varje dag i tro. Men i helgen så har det sipprat in lite tvivel och de senaste dagarna har varit lite jobbigare än vanligt.

Idag på min morgonpromenad så fångade min blick den här trasiga barnboken, när jag stannade till och tittade på den, så tyckte jag riktigt synd om boken. Den var trasig, blöt, tilltufsad och i ett väldigt dåligt skick. Mitt hjärta började klappa lite fortare och jag kände att jag ville plocka upp boken, ta med den hem och göra någonting nytt av den. Men sedan kom en annan tanke lika snabbt och började klaga, men ska du verkligen bära boken hela rundan? I samma ögonblick så kom det här tilltalet; ”Skulle jag lämna dig där i diket åt ditt eget öde? Jag är den som har gått vid din sida, burit dig när du inte orkat. Skulle du då inte kunna bära den här boken som en påminnelse om att jag går vid din sida?”

Det finns inga ord att förklara den känslan som kom efter dessa ord – nu står boken i min bokhylla – som en påminnelse om Guds storhet och att; ”Jag kan göra allt som Gud ber mig om, tack vare Kristus, som ger mig styrka och kraft.” Filipperbrevet 4:13