Jesu kärlek är så underbar

När jag startade den här bloggen så var det i ren glädje av att ha funnit Gud och att jag gillar att skriva, idag är jag otroligt tacksam över att jag har delat mina tankar och upplevelser om inte annat för min egen del. Det är en otrolig resa i tron och mig själv som Gud har tagit mig på och att allt det tunga svarta som en gång var har nu bytts mot ljus och hopp i evighet.

Under årens lopp så har jag kunnat skakat ur och släppt taget om mycket av det jobbiga som jag burit i min livsryggsäck och lika många gånger så har jag känt att nu måste den vara tom, men det har hela tiden gått att skaka fram några saker till.

När jag frågade min läkare om samtalsterapi kunde vara ett sätt för att få större förståelse för mina känslor och tankar så sa han; ”Det är bara att släppa taget”! Den lilla meningen var både en ögon och hjärte- öppnare för mig och jag är övertygad om att Gud var med i det ögonblicket. Det var då jag fick insikt om att det är Gud som är min bästa hjälpare och att all samtalsterapi i världen kommer inte att hjälpa mig att må bättre.

Inför det här året så bad jag till Gud om att jag vill släppa allt från mina traumatiska upplevelser som format mig under årens lopp och till fullo ta till mig frälsningens nya skrud, leva i full överlåtelse och tjänande. Jag önskar att det bara var ”att släppa taget” men vissa sår sitter djupt och det har vuxit fast taggar i såren och när man bryter upp ett gammalt sår och tar bort taggarna så behövs det tid till läkande för att såren ska kunna läka på rätt sätt, inifrån och ut.

Nattens mardröm, även om den var hemsk och fick mig att vakna med hjärtat i halsgropen så var det en påminnelse om att Jesus finns vid min sida och har funnits i mitt hjärta sedan jag var liten.

Sammanfattning av nattens dröm;
Jag var liten, någonstans runt 5-6 år gammal och jag passerade genom olika miljöer där det fanns väldigt mycket folk, mest familjer som var tillsammans i parken och hade picknick, på flygplatsen på väg på resa, konsert, affärer …. Men jag var ensam och letade efter min familj men hur mycket jag än letade så kunde jag inte hitta dem, ibland trodde jag att därborta var någon som liknade min mamma och pappa men när jag väl kom fram så var de borta eller så var det någon annans föräldrar, till slut så började tårarna komma och när min lilla flicka fick full panikångest så vaknade jag av hennes förtvivlande gråt och ensamhetskänsla.

I en av scenerna så hade jag hamnat i en konstig butik med väldigt trängsel, hög musik och mycket folk, jag ville bara komma därifrån så fort som möjligt, men enda utvägen var att klättra uppför en brant och skranglig stege och jag kände en fruktansvärd panik inför att klättra uppför den där stegen, så jag satte mig ner, kröp ihop och kände hur hopplöst allt kändes, då från ingenstans så kom det fram en man och sa ”Kom, jag hjälper dig upp”! Jag var fortfarande vettskrämd och skakade på huvudet. ”Kom, du kommer att klara av att klättra med min hjälp, jag går bakom dig och skyddar dig hela vägen upp.”

Jag börjar klättra och när jag känner mannens trygga armar som hela tiden fanns ovanför mina så kändes det tryggt och jag kände att det här kommer att gå bra. Väl uppe så är det lika långt ner som det var upp och jag frågar om han följer mig ner också, svaret blev ”Nej, det klarar du själv men jag finns här om du behöver mig igen, jag finns för alltid i ditt hjärta om du vill.”

Halleluja! Amen!