Advent – väntan och förväntan

November månad är mörk kall och dyster men när advent kommer och förberedelser inför julen startar, man tänder ljus, sätter upp Betlehemsstjärnan i fönstret, plockar fram julkrubban och väntan inför julens glada budskap genom Jesus födelse. Ordet advent kommer från latinets adventus som betyder “ankomst”.

Jag håller på och läser en bok som heter “The season nativity: Confessions and Practices of an Advent, Christmas & Epiphany Extremist” by Sybil MacBeth.

Jag älskar den här boken, Sybil har en enkel och medryckande berättarstil och boken är en bra påminnelse om anledningen till varför och hur vi firar advent, jul- och trettondagsafton. Hon berättar också med en stor portion humor om hur hon firar dessa högtider och kryddar med  berättelser från hennes liv.

En sak som jag har tagit till mig är att advent också är starten på ett nytt kyrkoår – en tid till att påminna oss om att sätta Jesus i centrum i våra liv och låta honom vara vår ledsagare in i det nya året och evigheten.

Dessa rader från boken har slagit rot i mitt hjärta och jag kommer redan nu att börja be, sammanfatta det gågna året och välkomna 2016 med ett glatt och öppet hjärta i Kristus.

“Första söndagen i advent, söndag närmast 30 november markerar det Kristna nyåret. Detta är den tid när jag ger mina nyårlöften. Eftersom de flesta av mina nyårslöften är av andlig natur- be mer, vara mer uppmärksamm, vara snäll, älska Gud, följa Jesus, prata mindre, öppna mitt hjärta. – Advent är lämpligare för mig än den 1 januari för en nystart, en ny början. Advent är tiden för mig att återförenas med mina pilgrims följeslagare, att starta igen på stigen genom kyrkoåret och  vandringen med Gud. Advent, jul, och trettondagen är säsonger att dyka ner i berättelsen om Jesus.” Sibyl MacBeth

Jag brukar inte avge några nyårslöften utan de seaste åren så har  jag har bett om “ett ord i tro” – ett ord att jobba med under det nya året för att fördjupa min tro och gemenskap med Gud.

Förra året så fick jag ordet “Redeemed” (återlöst/frälst) när jag bad och till en början så trodde jag att jag missupfattat det hela och bad om och om igen, men hela tiden så kom ordet “Redeemed” tillbaka. Jag tyckte till en början att det var ett litet konstigt ord att få, återlöst, när jag frågade Gud vad han ville förmedla så fick jag till svar; “Jag vill att du ska ta till dig med HELA ditt hjärta att du är återinlöst och älskad.”

Som man frågar får man svar, speciellt från Gud och under året så har jag jobbat på att öppna mitt hjärta till fullo för Guds kärlek och inte låta oro och ångest styra i mitt liv.

I december förra året så gjorde jag en liten Bibelask där jag skrev ett brev till mig själv med tankar, önskingar och böner för 2015. Jag lade även ner ett hjärta och ett krusifix innan jag stängde asken och ställde den på mitt bönealtare.

Jag öppnade asken idag och läste brevet som jag skrev till mig själv för lite drygt ett år sedan och innehållet bjöd inte på några större överaskningar, de flesta av mina förhoppningar inför det här året har infriats och några får följa med in i nästa år tillsammans med nya mål och förväntningar.

Så idag börjar jag be om ett nytt ord i tro för 2016 och jag har påbörjat en 25-dagars bibelstudie via Youversion.com (finns som app till både telefon och surfplatta): “Rediscovering the Christmas season” – Återupptäck Julens högtid.

Vad jag gillar med den här Bibelstudien är att varje dag så utmanas jag att fundera kring det jag läst genom att exponera mig för Guds ord, utforska, uttrycka och praktiskt jobba med min tro.

Exponera: Dagens bibeltext är från; Lukasevangeliet 2, (Jesu födelse, Jesus hos Symeon och Hanna i templet, den tolvårige Jesus i templet.)

Utforska: Diskutera eller skriv om Symeon och Hanna,  två personer som blev välsignade och fick se Guds frälsare med egna ögon. Hur kan ditt liv återspegla den här typen av förväntan?

Uttryck: Tänk på hur du föregår  julen. Hur mycket av denna känsla av spänning är centrerad på ankomsten av Kristus?

Praktiskt: Innan du börjar denna 25-dagars resa, tillbringa tid i bön. Be Gud att öppnadina ögon så att din vision av Jesus blir tydligare än den någonsin har varit. Be Gud att göra dig mer medveten om vad det innebär att leva ditt liv med förväntan om tillkomsten av Jesus. Även på ett personligt plan, när Jesus kommer är livet ett verkligt äventyr. Låt oss uppleva det till fullo denna julsäsong!

Gud öppnar nya vägar och jag följer

Det är härligt med sommar och att värmen äntligen kommit, åtminstonde här i Skåne.

Jag är tacksam över alla ni som är in här och läser min blogg även om det var ett tag sedan som jag uppdaterat vad som händer i mitt liv. Bara för att jag inte skrivit så betyder det inte att Gud inte gör saker i mitt liv utan tvärtom. Det har varit mycket ett tag nu med att börja jobba och att få livet att gå ihop utan att gå in i väggen igen.

Nu börjar jag känna att jag börjar hitta balans i tillvaraon igen och Gud börjar öppna upp nya vägar och det är bara för mig att följa!

Den senaste tiden har varit överväldigande då bl.a dottern har tagit studenten och bara över en natt så blev hon väldigt vuxen men i mitt mamma hjärta så finns min lilla tjej för evigt.

Jag kommer att fortsätta att uppdatera mina sidor här ett tag till medans jag bygger upp en ny plattform för att fortsätta att skriva om mitt liv och min tro.

Idag har jag publicerat en sida som handlar om att ta steg i tro och att börja leva Gud´s dröm för mitt liv.

 

På rätt plats tills Gud öppnar nya vägar

Hopp ”Gud helar trasiga hjärtan.”

Det är lite så här det känns just nu!

Jag har börjat jobba igen (halvtid) och det är både spännande och roligt att vara tillbaka på jobbet – men det fattas en liten bit av mig!

Det jobb jag har idag är ett underbart stimulerande arbete – men tänk att få göra samma jobb och kunna få berätta och vittna om vilka härliga verktyg jag har hittat genom min Kristna tro och vilken kraft Jesus har!

Just nu så vet jag i mitt hjärta att jag är på rätt plats och Gud vet min längtan, så jag fortsätter att vara på ”rätt plats” tills Gud öppnar nya dörrar och nya möjligheter. Jag växer dagligen och lär mig nya saker som jag kommer att ha nytta av i framtiden, men allt detta gör också att jag är trött på eftermiddagarna vilket har märkts här om inte annat.

Under mitt lilla uppehåll så har jag knappt slagit på datorn och det sociala livet både i verkliga livet och kontakten med Internet kompisar ligger i stort sett nere.

Det finns lite sorg i detta att inte orka finnas till mer än för mig själv, familjen och jobbet – men just nu så är det OK! Jag behöver ta hand om mig själv och hushålla med den energi jag har och då måste jag våga välja bort saker tills jag hittat den berömda balansen igen.

Att börja jobba var fantastiskt och jag blev själv positivt överaskad av den positiva kraft som det var att komma tillbaka till jobbet igen – att känna att; ”Jo, jag klarar fortfarande av mitt jobb och det jag gör är uppskattat!”

För att hitta tillbak till mina lagomnivåer igen och sakta bygga upp min ork så att jag kan fortsätta att skriva och måla så har jag börjat fotografera mera igen och det gör att jag känner mig mer närvarande i stunden, vilket gör att hjärnan varvar ner och jag gör inte av med lika mycket energi som jag brukar.

Den här veckan har jag bestämt mig för att försöka fota nya saker varje dag när jag går till jobbet, jag går samma väg varje dag och det blir lätt att jag kopplar in autopiloten vilket gör att tankarna fladdrar och drar energi. Genom att fokusera på min omgivning och leta nya infallsvinklar så är det lättare att vara i nuet. Här är några av de bilder som jag fotat idag och sedan bildbehandlat för att få bilder som talar till mitt hjärta!

 

 

 

Jag ska måla hela världen

På tåget idag började jag sjunga en sång som jag inte har hört sedan jag var barn; ”Jag ska måla hela världen lilla mamma”. Låten är lite sorgsen men hopfull  när ett barn sjunger för sin ledsna mamma och vill göra hennes värld glad och ljus igen.

En bild och några ord kom till mitt hjärta och när jag kom hem försökte jag måla bilden och här är orden;

”Vi är alla färgglada penslar doppade i levande vatten för att sprida färgstarkt liv till världen.” Amen

 

Guds omsorg är underbar

I morse var jag uppe tidigt och hoppade på bussen för att åka och träffa min själavårdare, det känds lite tungt att ge sig ut i mörkret, kylan och regnet.

Men det blev ett bra möte, så det var värt varenda sekund, själavård är den bästa form av samtal som jag har provat. Sedan är det gott att ha någon som stöttar upp och som man kan prata öppet med när man har tankar och funderingar kring sin Kristna tro.

Efter vårat samtal så fick jag förbön av ett par underbara kvinnor på ett helt nytt sätt och det var otroligt gripande och effektfullt. Jag fick sitta på en stol framför korset längs fram i kyrkan och under bön så plockade kvinnorna fram lite olika saker som lades nedanför korset och även jag blev smyckad (tanken jag fick när jag satt där och bara tog emot var att jag blev smyckad till brud) när det hela var klart så satt sig kvinnorna på var sin sida om mig, tog tag i mina händer och började be för mig. I det här läget så gick det inte att hejda syndafloden från att bryta ut, men det var en sjön gråt idag.

När de bett färdigt så berättade den ena kvinnan för mig (som jag inte känner) att hon hade tre saker att säga till mig; Att inte glömma bort att jag är älskad av Gud (det låg ett hjärta på golvet) och att filten runt mina axlar symboliserade Guds omslutande värme kring mig (en enkel tjock grå filt) och att Gud har en uppgift för mig om jag är villig! Så underbart!

Sedan så började vi prata om sakerna som låg runt korset och vilken betydelse de kunde tänkas ha för mig och de sakerna som talade mest till mig var de gnistrande färglada sjalarna som ”rann” ner från korset likt ett vattenfall och ut på golvet – Guds nåd som rinner ner från korset och omfamnar. Den andra saken var en liten katt i den ena ytterkanten som grep tag i mig, jag vet inte riktigt varför men jag är i en period där jag behöver vila och katter kan konsten att slappna av och gör det till fullo och så saknar jag vår katt som gick bort för några år sedan, för han krävde av mig att vi skulle vila tillsammans.

Det här var ett nytt spännande sätt att få förbön på och samtalet efteråt och det blev ett spännande och annorlunda samtal när man hade de olika sakerna som utgångspunkt och vi har pratat om livet, sår, helande, nåd, kärlek … och många andra saker som jag är säker på att vi inte skulle ha berört annars.

Jag är säker på att ni kommer att få höra mer om den här bönestunden – för det var så många saker som kom till mig och en hel del pusselbitar i livspusslet som hittade sin plats idag. Men först så behöver jag vila och smälta alla intryck från dagen.

Tack Himmelske Fader för din omsorg och kärlek, att du är med i stora som stå stunder i våra liv. Amen

Trons seger

Helgen har vait en riktig känslosam berg och dalbane helg, den har innehållit snabba ryck mellan glädje, sorg och ångest.

Julen är en tid på året som jag tycker om, men det är också den tid på året som många känslor väcks till liv kring det som varit. Även om jag släppt taget om det som format mig som person så finns det vissa saker som inte går att radera ut fullständigt utan det förblir lite som en grå skugga som följer med.

Så en liten grej som texten på en tepåse berörde mig starkt ikväll och tårarna är inte långt borta – men jag har insett att tårarna bär mig ingenstans (förutom att näsan blir röd, svullna ögon och huvudvärk) så jag försöker släppa taget om min gråt och ber till Gud att fylla det med frid och glädje istället.

Visst kan det vara bra att gråta ibland, men det finns olika sorters gråt och kvällens gråt är en ”tycka synd om mig själv-jag orkar inte mera-jag är så jäkla trött-gråt” och inte en ”jag mår bra av att gråta-gråt”.

Därför berör den lilla texten på tepåsen; ”Det finns ett fönster från ett hjärta till ett annat.”

”Himmelske Fader, tack för att du öppnat ett fönster i mitt hjärta så att din kärlek kan lysa in och värma mitt ledsna hjärta.” Amen

 

Öppna ditt hjärta för Gud

Idag så har jag frusit hela dagen och hjärtat har varit fullt av gråt  men när jag gråter ut inför Gud så blir mitt hjärta fyllt med kärlek – Guds kärlek!

Guds kärlek är ren glädje och gråten byts ut mot lovprisning!

Guds frid kära vänner!

 

Förtröstan och självvald ensamhet

Vart tog den senaste veckan vägen?

Inser att jag börjar bli dagvirrig, tyckte det var bara ett par dagar sedan jag skrev sist. Det finns så mycket i mitt hjärta som jag vill dela, viljan finns men orken finns inte alla dagar. Idag har solen visat sig och det har varit ett härlig dag för att vara december månad, bilderna är från dagens bön/lovsångs promenad.

I förra veckan så hade jag ett viktigt möte som jag oroat mig för en längre tid och för det mesta så brukar jag ha svårt att sova natten innan när jag ska göra ”jobbiga” saker. Men den här gången så sov jag riktigt gott och mötet blev riktigt bra. Vad var det som var annorlunda den här gången då?

Förtröstan!

Jag fick en sådan sinnesro och lugn i hela kroppen när jag insåg att det finns ingenting att oroa sig för utan lita på att Gud har en plan och det enda jag behöver göra är att lita på hans ord. När jag sedan bad; Gud, jag lägger mitt liv i dina händer än en gång, ske din vilja så som i himmelen och på jorden, så kunde jag släppa all oro och somna gott och vakna utvilad! Halleluja! Amen!

Idag under min promenad så kände jag en sådan stor tillförsikt inför livet och framtiden, ska bli spännande att se hur Gud kommer att knyta ihop alla lösa trådar.

Sedan jag blev frälst som vuxen för sju år sedan så har jag varit en församlingsvandrare, jag har besökt nästan alla församlingar i mitt område i ett försök att hitta en församling där jag kan känna mig hemma. Jag har varit på många möten och mött många fina människor, men hur mycket jag än försökt så har jag inte kännt mig hemma någonstans. Vilket har gjort mig ledsen och för ett par år sedan så slutade jag i stort sett att gå på några möten alls. Jag drog mig tillbaka och kännde att jag inte passade in någonstans och började besöka olika Internationella online kyrkor för gemenskap och jag drog mig även tillbaka från världen i stort, efter jobb så prioriterade jag att vara hemma och valde bort ett socialt liv på kvällar och helger.

Under mitt sjukskrivningsår så har jag kommit fram till att det är ok att välja bort det sociala livet utanför och bara delta i det som jag kan/vill och klarar av.

Jag tänker att Gud skapade mig med kärlek och att han format mig innan jag var född och att han gett mig min personlighet med omsorg och kärlek så kan jag bara omfamna mig själv och älska mig själv så som Gud skapat mig. Idag förtröstar jag på att Gud leder mig och jag tar nya små steg i tro varje dag, ber och lyssnar med mitt hjärta så vet jag att allt kommer att falla på plats när Guds tid är inne.

Pröva allt – ibland blir det bra, ibland mindre bra, men för det mesta så blir det mycket bättre när Gud får vara med och leda.

Jag är idag medlem i en församling där det är högt i tak och underbar lovsång och jag inser att jag förmodlingen inte kommer att hitta en församling där jag känner mig helt bekväm och trygg till hundra procent.

Guds frid till er alla!

Kram!

 

 

 

 

 

I tusen bitar

Känner mig som Humpty Dumpty i barnramsan, jag har kraschlandat och gått i tusen bitar ….. nu börjar jag förstå vad det innebär att falla handlöst och lita på att Gud finns där och plockar ihop alla bitarna igen.

Dem här gången tänker jag inte resa mig i egen kraft, jag tänker stannar kvar och leva ut all smärta, ångest, ilska, vrede, sorg, skam, skuld ……. och överlåter till Gud att forma mig med sin hand – till någonting nytt!

 

 

 

 

 

Tuffa sanningar följer på självinsikt

Huru outgrundliga äro icke ……. hans vägar. Romarbrevet 11:33

I fredags så hade jag ett sådant där välsignat möte, men det visar sig nu att det var ett möte som orsakat kaos i mitt liv. Vilket jag inser är ett nödvändigt kaos, men ett väldigt jobbigt sådant, och självinsikterna bara ramlar över en. Det här gör att det kommer att bli många förändringar för mig, och det kommer nog även att märkas i mitt skrivandes. Att skriva/blogga vill jag fortsätta med, men inte krångla till det så förbaskat.

Självinsikter:
Återigen har jag (miss)lyckats med att krångla till det för mig, mina alldeles för högt ställda krav på mig själv gör att jag tappar både ork och fart. Jag tycker att jag har blivit bättre på att vara eftertänksam och inte trampa på gaspedalen och köra livet i 180 knyck bara för att det finns så mycket spännande att göra.

Men jag inser nu att ju mer jag försöker att slå ner på takten och bara göra de saker som ligger mig närmast om hjärtat, gör att jag måste planera mer för att göra mindre saker och det har gjort att jag har fått en annan slags stress i min kropp som gör att jag blir bara ännu tröttare och mer förvirrad än jag var innan. Dock inte sagt att jag ska splittra upp mig i tusen saker igen, utan satsa mera helhjärtat på det som betyder mest för mig.

Att jag behöver bli bättre på att be om hjälp, allt går inte att fixa till själv. Även om jag har Gud till hjälp, kraft och styrka, så är det inte helt fel att kunna säga;

Hjälp mig jag fixar inte detta själv!

Jag kommer att fortsätta att skriva mina tankar kring boken, ”Leva med mål och mening”, jag behöver bara lite tid till att omgruppera mig själv och landa i det kaos som styr mitt liv just nu. Även om det är ett smärtsamt kaos så kommer det att leda till något gott, ju mer förståelse som jag får för mig själv gör att jag kan släppa taget lite till, och då får Gud mera plats!