släpp taget lita på Gud med hela hjärtat
På tåget idag började jag sjunga en sång som jag inte har hört sedan jag var barn; ”Jag ska måla hela världen lilla mamma”. Låten är lite sorgsen men hopfull när ett barn sjunger för sin ledsna mamma och vill göra hennes värld glad och ljus igen.
En bild och några ord kom till mitt hjärta och när jag kom hem försökte jag måla bilden och här är orden;
”Vi är alla färgglada penslar doppade i levande vatten för att sprida färgstarkt liv till världen.” Amen
Känner mig som Humpty Dumpty i barnramsan, jag har kraschlandat och gått i tusen bitar ….. nu börjar jag förstå vad det innebär att falla handlöst och lita på att Gud finns där och plockar ihop alla bitarna igen.
Dem här gången tänker jag inte resa mig i egen kraft, jag tänker stannar kvar och leva ut all smärta, ångest, ilska, vrede, sorg, skam, skuld ……. och överlåter till Gud att forma mig med sin hand – till någonting nytt!
I morse bestämde jag mig för att börja städa lite kring min datorplats, på något konstigt vis så blir den alltid en massa högar av papper och andra saker runt omkring mig, konstigt! Det gick ganska bra tills jag hittade ett häfte som jag laddat hem från nätet för ett tag sedan. Ett häfte som handlar om personlig utveckling av Jonas Gåde (länk här) och jag slog upp en sida på måfå och började läsa;
”Om vi vant oss vid en kamp som barn, kan det kännas ovant eller till och med förvirrande eller hotfullt att lyckas.Tanken på förändring kan väcka ångesttankar, eftrsom vi kommer att förlora kontrollen. Vi stannar hellre där vi befinner oss, eftersom vi i alla fall vet vad vi har, även om det är dåligt.” Jonas Gårde
När jag läste den här texten så högg det liksom till i hjärttrakten, kan det vara så, var min tanke. Jag är en person som i stort sett hela mitt vuxna liv startat en massa projekt (som jag tyckt varit helt fantastiska) men aldrig liksom fått dem att fungera eller slutfört. Kan det vara så ”enkelt” att det kan bero på att jag är rädd för att kanske lyckas? Skulle jag lyckas så kommer det att krävas av mig att jag förändrar både mig själv och min närmaste omgivning, och kanske kan det vara så att jag är rädd för det som kommer att krävas av mig i en ny situation?
Kommer ni ihåg Susan Boyles första framträdande? Jag tycker hon är en fantastisk kvinna som vid 47 års ålder tog sig mod till att följa sin dröm att bli proffisionell sångare. Vad som slog mig idag är att jag är 47 år och om hon vågade ta ett steg ut i det okända för att nå sin dröm, så borde nog jag också ta ett steg mot min dröm! …”men pröva allt, behåll det goda.” 1 Thess 5:21
Här hade jag tänkt att lägga upp videon med Susan Boyle, men den är blockad från delning på Youtube. Länk istället för den som är intresserad!
Idag på bussen på väg hem så var jag väldigt trött och satte på mig mina lurar för att lyssna på lite god lovsång, vad jag glömde var att sätta i lurarna i telefonen så när jag tryckte på play så var det alldeles tyst i mina lurar, vilket jag tyckte var konstigt, så jag höjde volymen och när det gick upp för mig att alla i bussen utom jag hörde min musik så blev det lite pinsamt konstigt i ett par sekunder. Så hela bussen fick ett par minuters god lovsång innan jag pluggade i kontakten.
Önskar alla en riktigt trevlig helg! 
Har en liten stund inför Herren med lovsång, låten Fruit of Love med Audiovision har berört mitt hjärta ikväll!
I’m living here, the hours passing by
I want to be the one
The way you’ve planned for me
Want to be
Close to you
Drink the leaving wine
My Lord when you’re around I know I’m feeling fine
I want to honour you
Share the love you gave to me
I want all my friends
Taste the real fruit
Taste the real fruit of love
Leave the burdens behind
Taste the real fruit of love
Leave the burdens behind
He’s calling you to enter through the door
He is the living hope where darkness can not reach
He is the tree of life where you and I can rest our souls
He is the truth who holds the keys
Ungdomarna har åkt till skolan, frukosten avklarad, kaffet puttrar i köket och har den kristna radiokanalen Air1 igång på datorn. En helt underbar kanal med härlig musik!
Önskar er alla en underbar onsdag tillsammans med Herren!
Just nu spelar man en låt från Chris Tomlins nya platta ”Burning lights”! Vilken står på min önskelista.
På mitt jobb så har vi föreläsningar varje vecka med olika teman, den här veckan så har vi mål som tema. Några frågeställningar som vi går igenom med våra deltagare är; Vad har jag för mål? Hur sätter jag upp mål? Hur gör jag för att nå mina mål? Jag tycker det är både spännande och roligt att få hålla i de här föreläsningarna, för jag lär mig otroligt mycket av våra deltagare, alla har olika erfarenheter och tankar kring livet och dess mål och mening.
2007 så köpte jag en väldigt spännande bok som handlar just om mål och mening med livet, av olika anledningar så har jag inte kommit igenom mer än halva boken, fast den är så otroligt bra! ;OD
Idag när jag läste min bloggkompis blogg: Vattenslangen, så tyckte jag att hennes idé med att ha lite struktur på bloggen vara en god tanke. Om man plussar ihop struktur med mål och mening så har vi en vinnare.
Jag känner starkt att det är dax att läsa ut boken; Leva med mål och mening – Vad i hela världen gör jag här? av Rick Warren. Ni som har hängt med på bloggen ett tag, vet att jag försökte mig på samma sak 2008, men den gången lyckades jag inte hela vägen. Det vore kul om det är fler som vill hänga på och läsa den här boken tillsammans med mig, om ni inte vill köpa boken så går det bra att göra kommentarer i alla fall. (Boken finns som pocket för 49:- på adlibris). Tänkte köra två kapitel i veckan, ett på måndagar och ett på torsdagar, startar på måndag 13-01-14 med kapitel ett.
Boken har 40 kapitel, att det blev just 40 kapitel har en koppling till bibeln, att många livsförändringar tog just 40 dagar, t.e.x Noas liv förändrades efter 40 dagars regn, Moses liv förändrades efter 40 dagar på berget Sinai, Jesus frestas i öknen under 40 dagar.
Bättre två en en, de får riklig lön för sin möda. Om de faller kan de hjälpa varandra upp … Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart. Predikaren 4:9-12
Söndagen tillbringas i stillhet och vila.
Imorgon börjar en ny arbetsvecka med alla de krav, förväntningar och beslut som vi ställs inför. Varje dag ställs vi inför en massa val och tar olika beslut, både medvetna och omedvetna sådana. Låt Gud få vara med dig under veckan som kommer, och låt Honom vara din vägledare. När du ställs inför en besvärlig situation där du inte finner råd, ta ett djupt andetag be en liten bön ”Gud jag förtröstar på dig”, och när saker och ting flyter på, lovprisa Honom med hela ditt hjärta.
Sakarja 2;13 Var stilla inför Herren, alla människor, för han har kommit till jorden från himlen, från sitt heliga hem.
Kol 3:23 Arbeta flitigt och ordentligt och med gott humör vad ni än gör. Gör det för Herren och inte för människor.
Nu så här i början på året så har jag läst en del årskrönikor och betraktelser kring året som gått och året som komma skall, jag blev inspirerad till att försöka mig på att göra en egen lite betraktelse. Dock blir det inte en årskrönika utan det blir en betraktelse från 2007 – 2012 och förhoppningar på 2013.
2007
Mars 2007 var en vändpunkt i mitt liv, och den tid då Gud fick möjlighet att föra mig tillbaka till Honom.
Jag mötte jag en ny vän, som kom att vända upp och ner på mitt liv. Första gången vi sågs, så tittade hon på mig och sa; Hur mår du egentligen? Känner du si och så. Jag bara stod där som ett fån, hon visste ingenting om mig, men hon visste exakt hur jag kände mig och vilka problem jag hade. Sedan fortsatte hon;
Var har du Gud i ditt liv? Släpp in honom i ditt liv igen.
Då var det någonting som brast i mig och jag började gråta, när jag hämtat mig från första chocken, så började hennes ord sjunka in i mig;
Släpp in Gud i ditt liv igen. Efter detta möte så insåg jag att jag hade tappat kontakten och fjärmat mig från Guds kärlek. Även om jag burit mitt kors, läst min bibel och gått i kyrkan (ibland.)
Natten efter detta möte så sov jag gott hela natten, vilket var den första på många år som jag inte plågats av mardrömmar.
Några månader senare när jag flyttat ner till Ängelholm så berörde Gud mig som bara Han kan och visade mig vad det innebär att vara ett Guds barn.
I augusti så andedöpdes jag och dottern utomhus i en liten sjö, vilken fantastisk upplevelse – ett minne för livet.
Jag börjar på Diakonilinjen på Liljeholmens folkhögskola – en total livsomvändning.
2008
Det året som vi försökte hitta oss till rätta efter flytten från norr till söder, studierna på Liljeholmen och glädjen över att vara frälst och jag förlitade mig som ett barn på Gud. Med blicken i backspegeln så inser jag att jag redan här i min iver började springa före Gud. I september rasade hela min värld – men jag sjönk inte lika långt den här gången när jag hade Gud i mitt liv.
Det här blogginlägget från 2008 får summera året.
2009
Ett tungt år men med positiva toppar, håller mig fortfarande tätt intill Gud. Studierna på Liljeholmen tar slut – vilket är tungt-saknar alla kamrater och alla goda samtal som vi haft under två års tid.
Det här blogginlägget; En salig röra får summera 2009.
2010
Börjar det gå upp för mig att de inte är lätt att vara kristen alla gånger, det tycks och tänks mycket i de kristna leden om hur man ska vara, tycka, tänka för att ”passa” in. Samt att jag är väldigt trött på att hela tiden få höra att;
Ja men du är ju fortfarande nyfrälst och ny i din tro ….. Hur länge är man nyfrälst, finns det egentligen något som heter nyfrälst? Är vi inte alla lika inför Gud och alla tillhör vi ju Honom? Börjar mer och mer känna mig utanför i kristna samlingar och börjar ifrågasätta och tvivla på min tro. Men tron består även om den fått sig en törn. Avrundar med ytterligare ett blogginlägg, naturligtvis från 2010.
2011
Ett år som var lite som alla andra, lite upp och ner och en liten snurr i livets berg och dalbana. I början på året så kände jag att jag satt fast i min yrkesroll och ville ta mig vidare, men visste inte riktig vad jag ville göra. Fick en chans att sommarjobba som Undersköterska på Hospice i Helsingborg, sa upp mig från mitt fasta jobb (kanske låter tokigt men det kändes alldeles rätt) och började mitt sommarvikariat som förlängdes fram till mitten på december. Att börja arbeta på Hospice är absolut en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv, under de här månaderna så fick jag bekräftelse och upprättelse på att jag är duktig och kan och klarar av mer än jag trodde om mig själv. Läs gärna mera här! Hade gärna stannat kvar på Hospice men jag kände att jag orkade inte kämpa med att jobba timmar, utan hoppade på ett jobb i Lund som Rehabiliteringskonsult med specialkompetens ADHD.
Lägger upp länkar till två blogginlägg från 2011 som en sammanfattning; Jag lägger det gamla bakom mig och välkomnar det nya och Gulligt.
2012
Förra året hände det inte mycket här med min blogg, hela tre inlägg ;OD lovar att det rekordet ska jag slå i år! (Glädjen över att skriva igen är tillbaka och idag har det flödat i mina fingrar. Är alldeles säker på att Gud är med på ett hörn!) Även om det inte hände mycket här så hände det mycket med mig, speciellt de sista fyra månaderna. Jobbade kvar i Lund fram till juni, då jag fick frågan från mitt jobb om jag inte kunde tänka mig att starta upp ett nytt kontor i Helsingborg, insåg snabbt fördelarna med att jobba närmare hemmet, även om jag älskar Lund (och kan tänka mig att flytta dit någon gång) och vem kan säga nej till en sådan utmaning? Inte jag i alla fall! Juni/juli och augusti var nog de mest hektiska månaderna i mitt liv – men ack så spännande och roligt att starta upp en ny verksamhet från början.
De sista månaderna på förra året var tuffa månader som jag kämpade med mig själv och allt gick inåt och ingenting gick uppåt, men jag släppte aldrig taget kring Gud – även om Han kändes långt, långt borta. Jag skulle inte vilja vara utan dessa månader, däremot så skulle jag ha bett om hjälp tidigare och ”släppt taget om mig själv och litat på Gud.” Men när man sitter fast i sig själv så är det inte så enkelt alla gånger. Under de här månaderna så har jag vänt ut och in på hela mitt liv och insett att jag under stora delar av mitt liv inte varit sann mot mig själv och levt som den jag är skapad till att vara. Om jag inte kan leva sant mot mig själv så kan jag inte heller vara sann i min relation till Gud. Så min största fråga som jag hade att svara på var; kan jag leva sant mot mig själv och Gud, eller ska jag fortsätta att leva i skuggan av mig själv och Gud?
2013
För att svara på min fråga från förra året; – Jo, jag vill kunna leva sant mot mig själv och Gud, men jag inser också att det inte kommer att bli en smärtfri resa – men den här gången så väljer jag att inte göra det ensam utan jag tar hjälp av några vänner, KBT-terapi och framför allt så bjuder jag in Gud till att hjälpa mig att bli den som Han har skapat mig till. Av den anledningen så ser jag framemot detta året och den resa jag ska göra. förhoppningsvis så kan jag senare i år (återigen-men mera sant denna gången) stå för titeln på min blogg; ”Släpp taget lita på Gud med hela hjärtat!”
Det här inlägget skulle ha legat före det jag skrev igår – tror att gårdagens inlägg blir mera begriplig då!
Om du vill så är du varmt välkommen att hänga med på min resa genom 2013!
Avslutar med en ny favorit!
Troende 