På rätt plats tills Gud öppnar nya vägar

Hopp ”Gud helar trasiga hjärtan.”

Det är lite så här det känns just nu!

Jag har börjat jobba igen (halvtid) och det är både spännande och roligt att vara tillbaka på jobbet – men det fattas en liten bit av mig!

Det jobb jag har idag är ett underbart stimulerande arbete – men tänk att få göra samma jobb och kunna få berätta och vittna om vilka härliga verktyg jag har hittat genom min Kristna tro och vilken kraft Jesus har!

Just nu så vet jag i mitt hjärta att jag är på rätt plats och Gud vet min längtan, så jag fortsätter att vara på ”rätt plats” tills Gud öppnar nya dörrar och nya möjligheter. Jag växer dagligen och lär mig nya saker som jag kommer att ha nytta av i framtiden, men allt detta gör också att jag är trött på eftermiddagarna vilket har märkts här om inte annat.

Under mitt lilla uppehåll så har jag knappt slagit på datorn och det sociala livet både i verkliga livet och kontakten med Internet kompisar ligger i stort sett nere.

Det finns lite sorg i detta att inte orka finnas till mer än för mig själv, familjen och jobbet – men just nu så är det OK! Jag behöver ta hand om mig själv och hushålla med den energi jag har och då måste jag våga välja bort saker tills jag hittat den berömda balansen igen.

Att börja jobba var fantastiskt och jag blev själv positivt överaskad av den positiva kraft som det var att komma tillbaka till jobbet igen – att känna att; ”Jo, jag klarar fortfarande av mitt jobb och det jag gör är uppskattat!”

För att hitta tillbak till mina lagomnivåer igen och sakta bygga upp min ork så att jag kan fortsätta att skriva och måla så har jag börjat fotografera mera igen och det gör att jag känner mig mer närvarande i stunden, vilket gör att hjärnan varvar ner och jag gör inte av med lika mycket energi som jag brukar.

Den här veckan har jag bestämt mig för att försöka fota nya saker varje dag när jag går till jobbet, jag går samma väg varje dag och det blir lätt att jag kopplar in autopiloten vilket gör att tankarna fladdrar och drar energi. Genom att fokusera på min omgivning och leta nya infallsvinklar så är det lättare att vara i nuet. Här är några av de bilder som jag fotat idag och sedan bildbehandlat för att få bilder som talar till mitt hjärta!

 

 

 

Jesu kärlek är så underbar

När jag startade den här bloggen så var det i ren glädje av att ha funnit Gud och att jag gillar att skriva, idag är jag otroligt tacksam över att jag har delat mina tankar och upplevelser om inte annat för min egen del. Det är en otrolig resa i tron och mig själv som Gud har tagit mig på och att allt det tunga svarta som en gång var har nu bytts mot ljus och hopp i evighet.

Under årens lopp så har jag kunnat skakat ur och släppt taget om mycket av det jobbiga som jag burit i min livsryggsäck och lika många gånger så har jag känt att nu måste den vara tom, men det har hela tiden gått att skaka fram några saker till.

När jag frågade min läkare om samtalsterapi kunde vara ett sätt för att få större förståelse för mina känslor och tankar så sa han; ”Det är bara att släppa taget”! Den lilla meningen var både en ögon och hjärte- öppnare för mig och jag är övertygad om att Gud var med i det ögonblicket. Det var då jag fick insikt om att det är Gud som är min bästa hjälpare och att all samtalsterapi i världen kommer inte att hjälpa mig att må bättre.

Inför det här året så bad jag till Gud om att jag vill släppa allt från mina traumatiska upplevelser som format mig under årens lopp och till fullo ta till mig frälsningens nya skrud, leva i full överlåtelse och tjänande. Jag önskar att det bara var ”att släppa taget” men vissa sår sitter djupt och det har vuxit fast taggar i såren och när man bryter upp ett gammalt sår och tar bort taggarna så behövs det tid till läkande för att såren ska kunna läka på rätt sätt, inifrån och ut.

Nattens mardröm, även om den var hemsk och fick mig att vakna med hjärtat i halsgropen så var det en påminnelse om att Jesus finns vid min sida och har funnits i mitt hjärta sedan jag var liten.

Sammanfattning av nattens dröm;
Jag var liten, någonstans runt 5-6 år gammal och jag passerade genom olika miljöer där det fanns väldigt mycket folk, mest familjer som var tillsammans i parken och hade picknick, på flygplatsen på väg på resa, konsert, affärer …. Men jag var ensam och letade efter min familj men hur mycket jag än letade så kunde jag inte hitta dem, ibland trodde jag att därborta var någon som liknade min mamma och pappa men när jag väl kom fram så var de borta eller så var det någon annans föräldrar, till slut så började tårarna komma och när min lilla flicka fick full panikångest så vaknade jag av hennes förtvivlande gråt och ensamhetskänsla.

I en av scenerna så hade jag hamnat i en konstig butik med väldigt trängsel, hög musik och mycket folk, jag ville bara komma därifrån så fort som möjligt, men enda utvägen var att klättra uppför en brant och skranglig stege och jag kände en fruktansvärd panik inför att klättra uppför den där stegen, så jag satte mig ner, kröp ihop och kände hur hopplöst allt kändes, då från ingenstans så kom det fram en man och sa ”Kom, jag hjälper dig upp”! Jag var fortfarande vettskrämd och skakade på huvudet. ”Kom, du kommer att klara av att klättra med min hjälp, jag går bakom dig och skyddar dig hela vägen upp.”

Jag börjar klättra och när jag känner mannens trygga armar som hela tiden fanns ovanför mina så kändes det tryggt och jag kände att det här kommer att gå bra. Väl uppe så är det lika långt ner som det var upp och jag frågar om han följer mig ner också, svaret blev ”Nej, det klarar du själv men jag finns här om du behöver mig igen, jag finns för alltid i ditt hjärta om du vill.”

Halleluja! Amen!

Det finns fortfarande ingen svensk version på Youtube med Jesus kärlek är så underbar!
Så jag kör en favorit i repris!

Jag ska måla hela världen

På tåget idag började jag sjunga en sång som jag inte har hört sedan jag var barn; ”Jag ska måla hela världen lilla mamma”. Låten är lite sorgsen men hopfull  när ett barn sjunger för sin ledsna mamma och vill göra hennes värld glad och ljus igen.

En bild och några ord kom till mitt hjärta och när jag kom hem försökte jag måla bilden och här är orden;

”Vi är alla färgglada penslar doppade i levande vatten för att sprida färgstarkt liv till världen.” Amen

 

I tusen bitar

Känner mig som Humpty Dumpty i barnramsan, jag har kraschlandat och gått i tusen bitar ….. nu börjar jag förstå vad det innebär att falla handlöst och lita på att Gud finns där och plockar ihop alla bitarna igen.

Dem här gången tänker jag inte resa mig i egen kraft, jag tänker stannar kvar och leva ut all smärta, ångest, ilska, vrede, sorg, skam, skuld ……. och överlåter till Gud att forma mig med sin hand – till någonting nytt!

 

 

 

 

 

Tuffa sanningar följer på självinsikt

Huru outgrundliga äro icke ……. hans vägar. Romarbrevet 11:33

I fredags så hade jag ett sådant där välsignat möte, men det visar sig nu att det var ett möte som orsakat kaos i mitt liv. Vilket jag inser är ett nödvändigt kaos, men ett väldigt jobbigt sådant, och självinsikterna bara ramlar över en. Det här gör att det kommer att bli många förändringar för mig, och det kommer nog även att märkas i mitt skrivandes. Att skriva/blogga vill jag fortsätta med, men inte krångla till det så förbaskat.

Självinsikter:
Återigen har jag (miss)lyckats med att krångla till det för mig, mina alldeles för högt ställda krav på mig själv gör att jag tappar både ork och fart. Jag tycker att jag har blivit bättre på att vara eftertänksam och inte trampa på gaspedalen och köra livet i 180 knyck bara för att det finns så mycket spännande att göra.

Men jag inser nu att ju mer jag försöker att slå ner på takten och bara göra de saker som ligger mig närmast om hjärtat, gör att jag måste planera mer för att göra mindre saker och det har gjort att jag har fått en annan slags stress i min kropp som gör att jag blir bara ännu tröttare och mer förvirrad än jag var innan. Dock inte sagt att jag ska splittra upp mig i tusen saker igen, utan satsa mera helhjärtat på det som betyder mest för mig.

Att jag behöver bli bättre på att be om hjälp, allt går inte att fixa till själv. Även om jag har Gud till hjälp, kraft och styrka, så är det inte helt fel att kunna säga;

Hjälp mig jag fixar inte detta själv!

Jag kommer att fortsätta att skriva mina tankar kring boken, ”Leva med mål och mening”, jag behöver bara lite tid till att omgruppera mig själv och landa i det kaos som styr mitt liv just nu. Även om det är ett smärtsamt kaos så kommer det att leda till något gott, ju mer förståelse som jag får för mig själv gör att jag kan släppa taget lite till, och då får Gud mera plats!

 

 

 

Livet trasslar ihop sig och finner en ny insikt

I morse bestämde jag mig för att börja städa lite kring min datorplats, på något konstigt vis så blir den alltid en massa högar av papper och andra saker runt omkring mig, konstigt! Det gick ganska bra tills jag hittade ett häfte som jag laddat hem från nätet för ett tag sedan. Ett häfte som handlar om personlig utveckling av Jonas Gåde (länk här) och jag slog upp en sida på måfå och började läsa;

”Om vi vant oss vid en kamp som barn, kan det kännas ovant eller till och med förvirrande eller hotfullt att lyckas.Tanken på förändring kan väcka ångesttankar, eftrsom vi kommer att förlora kontrollen. Vi stannar hellre där vi befinner oss, eftersom vi i alla fall vet vad vi har, även om det är dåligt.” Jonas Gårde

När jag läste den här texten så högg det liksom till i hjärttrakten, kan det vara så, var min tanke. Jag är en person som i stort sett hela mitt vuxna liv startat en massa projekt (som jag tyckt varit helt fantastiska) men aldrig liksom fått dem att fungera eller slutfört. Kan det vara så ”enkelt” att det kan bero på att jag är rädd för att kanske lyckas? Skulle jag lyckas så kommer det att krävas av mig att jag förändrar både mig själv och min närmaste omgivning, och kanske kan det vara så att jag är rädd för det som kommer att krävas av mig i en ny situation?

Kommer ni ihåg Susan Boyles första framträdande? Jag tycker hon är en fantastisk kvinna som vid 47 års ålder tog sig mod till att följa sin dröm att bli proffisionell sångare. Vad som slog mig idag är att jag är 47 år och om hon vågade ta ett steg ut i det okända för att nå sin dröm, så borde nog jag också ta ett steg mot min dröm! …”men pröva allt, behåll det goda.” 1 Thess 5:21

Här hade jag tänkt att lägga upp videon med Susan Boyle, men den är blockad från delning på Youtube. Länk istället för den som är intresserad!

 

 

Vacker dikt av Moder Theresa

God kväll!
Igår var jag så himla trött efter jobbet, så datorn kom aldrig på och jag somnade redan vid klockan åtta.

Idag har jag varit på själavårdsamtal och en härlig bönestund i en liten gemytlig gemenskap.

Blev påmind om en fin dikt som Moder Theresa skrivit;

Livet är en skönhet, begrunda det.
Livet är en lycka, njut det.
Livet är en dröm, låt den bli verklighet.
Livet är en utmaning, anta den.
Livet är en lek, lek den.
Livet är en rikedom, bevara den.
Livet är kärlek, ge dig hän åt den.
Livet är en hemlighet, upptäck den.
Livet är ett löfte, låt den gå i uppfyllelse.
Livet är en sång, sjung den.

 

Kapitel 6-Livet är ett tillfälligt uppdrag

Enligt Warren så finns det tre  metaforer i Bibeln som lär oss hur Gud ser på livet, i kapitel sex så behandlar han den tredje metaforen; Livet är ett tillfäligt uppdrag.
Kapitlet handlar om att vår tid på jorden är kort och att vår identitet som kristna är i evigeten och vårt hemland är i himlen.

”Allt de tänker på är livet här på jorden. Men vårt hemland är i himlen hos vår frälsare, Jesus Kristus.” Fil 3:19-20

Det som jag finner mest intressant med det här kapitlet är följande rader:
”För att vi ska förhindras att bli alltför fästa vid jorden låter Gud oss känna en hel del otillfredsställelse och missnöjen här i livet-och en längtan som aldrig kan uppfyllas på den här sidan evigheten. Vi är inte fullständigt lyckliga här därför att vi inte ska vara det! Jorden är inte vårt slutliga hem.”

I fredags när jag var på väg till mitt arbete så blev jag bara helt plötsligt väldigt ledsen och allt blev tungt, jag har ingen bra förklaring till att jag blev ledsen så plötsligt, utan livet har kännts helt ok under en längre tid. Den här känlsan har suttit i hela helgen, och jag har fått kämpa med att försöka se livet från den ljusa sidan. Men jag inser nu att jag förmodlingen inte skulle ha läst de här raderna på samma sätt om jag mått bra och varit full av glädje.

Den insikt som jag har fått är att jag är tacksam för den person som jag är idag, trots alla saker som jag gått igenom i mitt liv, men om jag inte gått igenom och kommit igenom det som livet har serverat mig så har jag ju inte blivit den jag är idag, och jag är nöjd med den person som jag är idag. Eftersom Gud skapat mig och har en plan för mitt liv, så har han också planerat alla de svårigheter som jag gått igenom, och om jag kallar mig Guds barn och vill leva för Gud, så kan jag bara vara tacksam och tacka Gud för den livserfarenhet som jag har fått som gåva, även om det varit tufft.

 

Vimsar rundor i Stockholm

Tacksam för tålmodiga och snälla Stockholmare som kan guida en nyvaken vimsig dala-norr-länning med en dust av Skåne.

Så långt så har jag kommit till Kista och frukost på Espressohouse, nu är det promenad avstånd till kontoret.

Kapitel fyra läggs snart ut!
Ha en härlig torsdag!

Kapitel 3-Vad är det som driver dig?

Kapitel tre  handlar om våra drivkrafter, vad är det som driver oss?
Det finns många saker som driver oss, och inte alla är till nytta för oss, vi kan drivas av tex. problem, minnen, rädslor. Enligt författaren så är de fem vanligaste drivkrafterna: Skuld, bitterhet och vrede, rädsla, materialism och bekräftelse.

Att istället drivas av Guds vilja gör att livet får en mening, de fem största fördelarna med att leva med ett syfte är att; det ger livet mening, det förenklar livet, det gör dig fokuserad, motiverad och förberedelse för evigheten.

Frågan i slutet på kapitlet blev lite av en tankeställare för mig; ”Vad skulle min familj och mina vänner säga är drifkraften i mitt liv? Hur vill jag att den ska se ut?” Jag tog mod till mig och frågade min man och dotter, vad anser ni är mina drivkrafter i livet? Mannen svarade; att vara duktig och söka bekräftelse och dottern svarade familjen. Mannens kommentar kändes främmande, är det verkligen så, drivs jag verkligen av duktighetssyndrom? Min första känsla var förnekelse, nej så är det inte, men när orden fått sjunka in, så insåg jag att det finns sanning i det påståendet. Jag skulle själv vilja påstå att jag drivs av rättvisa och kärlek, men jag inser nu att det kan också vara ett sätt att söka bekräftelse. Det här var nyttigt, för att kunna släppa taget om saker som inte leder mig frammåt i min gemenskap med Gud, så måste jag våga sätta ord på jobbiga saker för att kunna släppa dem. Jag vill kunna säga: Ske Din vilja!

Ett urval av bibelord från kapitel tre:

Dåren dödas av sin ilska, den oförståndige av sin förbittring. Job 5:2

Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 1 Johannesbrevet 4:18

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Jeremia 29:11

Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Efesierbrevet 5:17

”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Johannes 14:6

…jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför.. Filipperbrevet 3