hopp · livet · personligt · tro

1.508 gr livserfarenhet

Jag mår bra ……… tack alla ni underbara som finns där ute.

Jag har som vanligt en större vilja än ork – och alldeles för höga krav på mig själv ;OD

Två veckor innan jul så började jag på ett nytt jobb, som innebär cirkus 3 timmars pendlande varje dag. Jobbet är värt att pendla för, jag har inte bara fått en bekräftelse på att de kunskaper jag har är värt något, och jag har växt enormt på det personliga planet. Men inte utan ett pris, jag är mestadels trött – men lyckligt trött, mitt sociala umgänge är nästintill noll – träffar vänner och kompisar oftast en liten stund efter jobbet över en kopp kaffe på Espresso House – familjen ser mig till middagen, sedan slocknar jag oftast i soffan eller framför datorn, tvätthögen är oftast alldeles för stor, och dammråttorna fullkomligt älskar att bo hos oss.

För tio år sedan så bestämde jag mig för att börja studera, jag hade kanske kunnat välja den enklaste vägen och läsa på komvux – men jag valde att göra något som jag aldrig trott att jag skulle våga göra. Börja studera på universitetsnivå. Jag som fått kämpa mig igenom grundskola/gymnasiet och i stort sett bara tvåor i betyg, förutom svenska och engelska. Men det räckte – jag kom in på Umeå Universitet och började läsa på distans – under två års tid så pluggade jag hemifrån, var mamma och åkte till Umeå en gång i månaden för att delta på föreläsningar.

Det var mycket slit, gråt men jag gillade det, och framförallt så klarade jag av att studera – jag tyckte till och med att det var riktigt roligt att plugga. Sedan dess så har jag fått blodad tand – och fortsatt att studera.
När jag tittar tillbaka till den tiden jag började studera, och alla frågade mig om; Vad ska du bli när du blir stor?

Då hade jag inga svar, mer än att jag blir klokare, och kanske någon gång i framtiden så kan jag kanske få ett jobb där jag kan hjälpa andra. Idag tio år senare så är jag där, alla mina utbildningar som jag har gått – för att de var intresanta och roliga att läsa, har lett mig till ett underbart, men krävande arbete. Jag har aldrig pluggat för att få en ”fin” examen, utan följt mitt hjärta när jag sökt kurser, och det är jag glad för att jag följt mitt hjärta.

Inför förra sommaren så sökte jag ett sommarvikariat, tog med mig min pärm med alla skolintyg och mina jobbintyg när jag åkte på anställningsintervjun, som jag brukar göra och funderade inte mer kring detta.

När jag kommer till intervjun och plockar fram min röda pärm med alla papper, så blir den spontana reaktion – har du gjort allt detta – hur har du hunnit med allt – du är ju jätteduktig.  (Grejen är den att pärmen väger 1.508 gr)

Här fick jag mig en tankeställare, jag har aldrig sett mig själv som duktig, utan bara gjort saker – och tyckt att det varit roligt (för det mesta ;OD ), jag fick jobbet – och under det halvår som jag fick på den arbetsplatsen så lärde jag mitt att jag har ett värde och att jag kan saker och gör det bra.

Jag har fått livet och de kunskaper jag besitter som en gåva från Gud – jag har fått rätt – färdighet i gåva och jag vill mer än någonsin använda den gåvan till att vara den jag är skapad till att vara och att: älska min nästa så som mig själv.

 

Annonser

2 thoughts on “1.508 gr livserfarenhet

  1. Applåder och visslingar med stående ovationer. Jag mallar upp mig med tårar i ögona för en duktig (envis) dotter. Du har gjort det bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s