Känner mig som Humpty Dumpty i barnramsan, jag har kraschlandat och gått i tusen bitar ….. nu börjar jag förstå vad det innebär att falla handlöst och lita på att Gud finns där och plockar ihop alla bitarna igen.

Dem här gången tänker jag inte resa mig i egen kraft, jag tänker stannar kvar och leva ut all smärta, ångest, ilska, vrede, sorg, skam, skuld ……. och överlåter till Gud att forma mig med sin hand – till någonting nytt!

 

 

 

 

 

Somnade i Lund och vaknade i Stockholm! Ska på steg två i MI utbildningen! Spännande att prova och blogga från telefonen!

Huru outgrundliga äro icke ……. hans vägar. Romarbrevet 11:33

I fredags så hade jag ett sådant där välsignat möte, men det visar sig nu att det var ett möte som orsakat kaos i mitt liv. Vilket jag inser är ett nödvändigt kaos, men ett väldigt jobbigt sådant, och självinsikterna bara ramlar över en. Det här gör att det kommer att bli många förändringar för mig, och det kommer nog även att märkas i mitt skrivandes. Att skriva/blogga vill jag fortsätta med, men inte krångla till det så förbaskat.

Självinsikter:
Återigen har jag (miss)lyckats med att krångla till det för mig, mina alldeles för högt ställda krav på mig själv gör att jag tappar både ork och fart. Jag tycker att jag har blivit bättre på att vara eftertänksam och inte trampa på gaspedalen och köra livet i 180 knyck bara för att det finns så mycket spännande att göra.

Men jag inser nu att ju mer jag försöker att slå ner på takten och bara göra de saker som ligger mig närmast om hjärtat, gör att jag måste planera mer för att göra mindre saker och det har gjort att jag har fått en annan slags stress i min kropp som gör att jag blir bara ännu tröttare och mer förvirrad än jag var innan. Dock inte sagt att jag ska splittra upp mig i tusen saker igen, utan satsa mera helhjärtat på det som betyder mest för mig.

Att jag behöver bli bättre på att be om hjälp, allt går inte att fixa till själv. Även om jag har Gud till hjälp, kraft och styrka, så är det inte helt fel att kunna säga;

Hjälp mig jag fixar inte detta själv!

Jag kommer att fortsätta att skriva mina tankar kring boken, ”Leva med mål och mening”, jag behöver bara lite tid till att omgruppera mig själv och landa i det kaos som styr mitt liv just nu. Även om det är ett smärtsamt kaos så kommer det att leda till något gott, ju mer förståelse som jag får för mig själv gör att jag kan släppa taget lite till, och då får Gud mera plats!

 

 

 

Det kom en länk i min E-post!

 

 

Jag har svårt med att planera saker, och ibland när jag försöker använda mig av kalender och påminnelser och ”att göra listor” så är det inte alltid att min planering fungerar som det var tänkt. Den här veckan är resultatet av en vecka när det ”liksom bara” kört ihop sig och jag vet inte riktigt hur det blev som det blev. Så det här med att ha fasta inlägg på bloggen, är en väldigt bra träning för mig i att planera min tid för att få ut inläggen i tid. Men som sagt, det kan köra ihop sig flera gånger, hoppas att ni kan ha överseende med detta, kapitel sju kommer på måndag!

I morse bestämde jag mig för att börja städa lite kring min datorplats, på något konstigt vis så blir den alltid en massa högar av papper och andra saker runt omkring mig, konstigt! Det gick ganska bra tills jag hittade ett häfte som jag laddat hem från nätet för ett tag sedan. Ett häfte som handlar om personlig utveckling av Jonas Gåde (länk här) och jag slog upp en sida på måfå och började läsa;

”Om vi vant oss vid en kamp som barn, kan det kännas ovant eller till och med förvirrande eller hotfullt att lyckas.Tanken på förändring kan väcka ångesttankar, eftrsom vi kommer att förlora kontrollen. Vi stannar hellre där vi befinner oss, eftersom vi i alla fall vet vad vi har, även om det är dåligt.” Jonas Gårde

När jag läste den här texten så högg det liksom till i hjärttrakten, kan det vara så, var min tanke. Jag är en person som i stort sett hela mitt vuxna liv startat en massa projekt (som jag tyckt varit helt fantastiska) men aldrig liksom fått dem att fungera eller slutfört. Kan det vara så ”enkelt” att det kan bero på att jag är rädd för att kanske lyckas? Skulle jag lyckas så kommer det att krävas av mig att jag förändrar både mig själv och min närmaste omgivning, och kanske kan det vara så att jag är rädd för det som kommer att krävas av mig i en ny situation?

Kommer ni ihåg Susan Boyles första framträdande? Jag tycker hon är en fantastisk kvinna som vid 47 års ålder tog sig mod till att följa sin dröm att bli proffisionell sångare. Vad som slog mig idag är att jag är 47 år och om hon vågade ta ett steg ut i det okända för att nå sin dröm, så borde nog jag också ta ett steg mot min dröm! …”men pröva allt, behåll det goda.” 1 Thess 5:21

Här hade jag tänkt att lägga upp videon med Susan Boyle, men den är blockad från delning på Youtube. Länk istället för den som är intresserad!

 

 

God kväll!
Igår var jag så himla trött efter jobbet, så datorn kom aldrig på och jag somnade redan vid klockan åtta.

Idag har jag varit på själavårdsamtal och en härlig bönestund i en liten gemytlig gemenskap.

Blev påmind om en fin dikt som Moder Theresa skrivit;

Livet är en skönhet, begrunda det.
Livet är en lycka, njut det.
Livet är en dröm, låt den bli verklighet.
Livet är en utmaning, anta den.
Livet är en lek, lek den.
Livet är en rikedom, bevara den.
Livet är kärlek, ge dig hän åt den.
Livet är en hemlighet, upptäck den.
Livet är ett löfte, låt den gå i uppfyllelse.
Livet är en sång, sjung den.

 

Enligt Warren så finns det tre  metaforer i Bibeln som lär oss hur Gud ser på livet, i kapitel sex så behandlar han den tredje metaforen; Livet är ett tillfäligt uppdrag.
Kapitlet handlar om att vår tid på jorden är kort och att vår identitet som kristna är i evigeten och vårt hemland är i himlen.

”Allt de tänker på är livet här på jorden. Men vårt hemland är i himlen hos vår frälsare, Jesus Kristus.” Fil 3:19-20

Det som jag finner mest intressant med det här kapitlet är följande rader:
”För att vi ska förhindras att bli alltför fästa vid jorden låter Gud oss känna en hel del otillfredsställelse och missnöjen här i livet-och en längtan som aldrig kan uppfyllas på den här sidan evigheten. Vi är inte fullständigt lyckliga här därför att vi inte ska vara det! Jorden är inte vårt slutliga hem.”

I fredags när jag var på väg till mitt arbete så blev jag bara helt plötsligt väldigt ledsen och allt blev tungt, jag har ingen bra förklaring till att jag blev ledsen så plötsligt, utan livet har kännts helt ok under en längre tid. Den här känlsan har suttit i hela helgen, och jag har fått kämpa med att försöka se livet från den ljusa sidan. Men jag inser nu att jag förmodlingen inte skulle ha läst de här raderna på samma sätt om jag mått bra och varit full av glädje.

Den insikt som jag har fått är att jag är tacksam för den person som jag är idag, trots alla saker som jag gått igenom i mitt liv, men om jag inte gått igenom och kommit igenom det som livet har serverat mig så har jag ju inte blivit den jag är idag, och jag är nöjd med den person som jag är idag. Eftersom Gud skapat mig och har en plan för mitt liv, så har han också planerat alla de svårigheter som jag gått igenom, och om jag kallar mig Guds barn och vill leva för Gud, så kan jag bara vara tacksam och tacka Gud för den livserfarenhet som jag har fått som gåva, även om det varit tufft.

 

Jag har en tråkig relation till en person i min närhet.

För tre veckor sedan så fick jag ett gott råd från en klok kvinna, hon sa så här; ”Jag tror inte på konfrontation, utan det handlar om vad du kan komma över och vad du kan förlåta, om du inte klarar något av detta då ska du fråga dig själv om du ska ha en relation till den här personen över huvudtaget.”

Det här rådet har jag gått och funderat mycket på sedan dess, och jag har kommit fram till att jag vill försöka ha en relation till den här personen, så jag har påbörjat processen med att förlåta, förlåta, förlåta, förlåta ……

Att förlåta är en process som måste få ta den tid som behövs innan jag har ett ärligt förlåt på min tunga, men jag är glad att jag har den bästa terapeut som finns; Jesus!

Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser. Mark 11:25

En alldeles speciell söndag till er mina vänner!

 

Idag på bussen på väg hem så var jag väldigt trött och satte på mig mina lurar för att lyssna på lite god lovsång, vad jag glömde var att sätta i lurarna i telefonen så när jag tryckte på play så var det alldeles tyst i mina lurar, vilket jag tyckte var konstigt, så jag höjde volymen och när det gick upp för mig att alla i bussen utom jag hörde min musik så blev det lite pinsamt konstigt i ett par sekunder. Så hela bussen fick ett par minuters god lovsång innan jag pluggade i kontakten.

Önskar alla en riktigt trevlig helg! 

 

Yeah! Äntligen har jag kommit i fas med mig själv efter en dryg influensa, och nu är jag igång som ”vanligt” igen.

Kapitel fem i boken ”Leva med mål och mening” av Rick Warren handlar om hur vi ser på våra liv och hur Gud lär oss att se på livet.
För att vi ska kunna fylla de syften som Gud har skapat oss till så behöver vi ifrågasätta konventionell vishet och istället ersätta den med Bibelns livsmetaforer. ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja.” Romarbrevet 12:2.

Enligt Warren så finns det tre  metaforer i Bibeln som lär oss hur Gud ser på livet; Livet är ett test, livet handlar om att ta sitt ansvar och livet är en tillfälligt uppdrag.

Livet på jorden är ett test; det finns många berättelser i Bibeln som handlar om att Gud provar människornas karaktär, tro, lydnad, kärlek, integritet, lojalitet men också exempel på människor som klarar svåra prov. Gud vakar ständigt över oss och ser hur vi reagerar på människor, problem, framgångar, konflikter sjukdom, besvikelser. En av de viktigaste prov som Gud utsätter oss för är när vi upplever att Gud inte är närvarande i våra liv. ”Gud hade övergett honom och satt honom på prov för att utröna hans innersta tankar” 2 Krönikeboken 32:31

Varje dag är en viktig dag, och varje sekund är ett tillfälle att fördjupas, att visa kärlek eller att vara beroende av Gud. Vissa prov kan kännas överväldigande och andra märker man inte ens av. Men alla har betydelse  för evigheten. Gud vill att vi ska klara alla prov som vi utsätts för, ”Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga; när han sänder prövningen så visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den:” 1 Korinthierbrevet 10:13

Det  här kan jag tycka har varit svårt att förstå ibland när man ser människor som råkar ut för den ena hemskheten efter den andra och knappt orkar igenom. Här handlar det om att våga tro på att Gud vet vad som är bäst och att våga vila i tron.

Nu när jag varit väldigt sjuk så har jag funderat mycket kring Job, och vilat i tron och bönens kraft under dessa dagar och jag har försökt att se på det hela med tacksamhet istället för med självömkan. De här sjukdagarna har fördjupat min tro och hur jag ser på livet. ”Salig är den som håller ut då han prövas; när han bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom.” Jakob 1:12.

Livet på jorden handlar om att ta sitt ansvar; Vår tid på jorden är är fyllda av gåvor från Gud som han har anförtrott oss att vårda och använda.  Livet är ett test och ett ansvar, och ju mer Gud ger oss, desto mer ansvar väntar han sig att vi tar.

Femte kapitlets fråga; Vad har hänt med mig på sista tiden som jag nu inser är ett test från Gud?

Mitt svar blir influensan, det är första gången som jag varit sjuk och inte låtit självömkan ta över, utan jag har försökt att vila och lita på att jag tar mig igenom med Guds hjälp.

Den tredje metaforen; Livet är ett tillfälligt uppdrag – kommer i kapitel sex.