Uncategorized

Kärlekens väg

Karlekens vag sv-vit ok1

Dagarna går fort och jag kan knappt fatta att vi redan är inne i mars, jag har haft en viljan och en önskan att skriva och dela alla mina många tankar kring livet och tron. Men det har varit så många saker som tagit kraft och ork ifrån min tid – och jag har behövt att bara vara för att orka komma tillbaka tillbaka efter min krasch.

Som många av er redan vet så är jag sedan första december sjukskriven och jag har fått bra stöd och hjälp till att börja bearbeta alla mina sår – och jag hade inte orkat gå igenom allt detta om jag inte har haft min tro. Varje dag är en kampens dag och varje dag när jag vaknar och varje natt innan jag somnar så överlåter jag min oro och min ångest till Gud – det hjälper.

För ett litet tag sedan så satt jag och en vän ner och pratade om livsvägar/livsuppgifter och vi kom fram till att det finns många vägar att gå för att komma fram till ett mål. Men det viktigaste som vi kom fram till är att man vet vilken väg som är huvudspåret. För oss finns det bara en huvudväg, och det är den väg som leder oss till Gud – kärlekens väg.

Även om man hela tiden vill följa huvudspåret så kommer det ibland ett sidospår eller ett hinder på vägen som man behöver ta itu med. Jag har följt många sidospår och gått runt många hinder i mina dagar – jag börjar inse nu att jag inte har handlat på bästa sätt alla gånger när jag följt sidospår eller gått runt hinder på den utstakade vägen.

Ni som har hängt med och läst mina inlägg ett tag vet att jag är en person som alltid gillat livet och att det alltid gått i turbo. Även när jag började vandra på kärlekens väg så fortsatte jag att köra på turbo och extra växlar, dels för att jag fann sådan glädje och att det fanns och finns så mycket spännande att lära sig och uppleva.

Vad jag inte reflekterat över och bearbetat är att saker som hänt mig tidigare i livet satt väldigt djupa sår – sår som jag inte sett som sår. Utan de händelser som orsakat mina sår har varit en så stor del av mitt liv och min vardag att jag helt enkelt accepterat dem som sanning, min sanning och mitt liv.

När jag återigen hittade tillbaka till Gud och kärlekens väg så var det många som var glada för min skull och alla sa de samma sak; ”Nu när du är frälst så kommer du att få ett nytt liv – du kommer att bli en ny människa.” Men vad ingen berättade för mig var all den smärta, ilska och sorg som först skulle komma och att det skulle komma att ta mig sju år att bli ”ny i Kristus”.

Vad jag ville komma fram till är att även om jag har gått på många sidospår så har jag alltid kommit tillbaka till huvudvägen, även om jag gått på sidospår i många år så när man ser helheten och ser tillbaka så finns där ändå en röd tråd. Så även om jag inte alltid vandrat tillsammans med Gud, så har han inte vikt från min sida under de tider som jag gått andra vägar än kärlekens väg.

Så även om jag ibland vandrat på hårda vägar i livet så känner jag idag ingen ilska eller bitterhet mot livet, eller mot Gud som tillåtit allt detta att drabba mig. Däremot så har jag en hel del sorg som jag behöver fortsätta att bearbeta för att komma mera i balans med mig själv och komma närmare Gud. Idag uppskattar jag mig själv mer än jag gjort tidiagare och idag vandrar jag med en nyfunnen självsäkerhet på kärlekens spår och söker längs vägen finna mina livsuppgifter som ett barn av Gud.

”Gud, du är min fristad där jag är äslakd för den jag är. Himmelske Fader låt mitt liv bli en lovsång och vittnesbörd till din ära.” Amen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s