Uncategorized

Den röda tråden har blivit ett nytt nystan

När jag läste mitt inlägg från den 29 maj i år; en röd tråd så började jag inse att det hänt mycket på de här sex månaderna sedan nödbromsen slog till i mitt liv, till och med mer än jag insett tidigare.
Jag har fått större förståelse och acceptans för mig själv vad jag klarar och inte klarar samt att det finns starka ord som har börjat användas för att beskriva mitt liv när jag berättar min livshistoria, ord som jag alltid har ansett beskriver andras upplevelser men inte mina, jag har inte haft självinsikt nog till att förstå hur starkt vissa saker har påverkat mig i mitt liv. Ett sådant ord är trauma, ett för mig starkt ord som jag aldrig tidigare skulle kunnat använda själv, men som börjar sjunka in och det gör att det har blivit lättare att bearbeta känslor och tankar som har blivit ett med mig och vävts in i min personlighet.

Jag får höra ofta att det ”bara” är att släppa taget och gå vidare, och visst jag har släppt taget om mycket, men inser att jag inte lyckats släppa allt, jag vill så gärna släppa taget helt om mig själv – men hur gör man när det bara inte går? När man inte kan sova för att man är så rädd att somna – och inte vet varför och inga böner i världen hjälper? När man inte kan sluta upp att lyssna efter det som inte sägs för att skydda sig själv mot besvikelser? När man inte kan sluta att tröstäta för att allt känns skrämmande …… Det finns en definition av ”släppa taget” som säger att det händer när du slutar upp att vilja förändra dig själv, att acceptera sig själv villkorslöst – det är först då du kan släppa taget om dig själv. Det låter enkelt på papperet, sluta vilja förändra mig – nej där är jag inte än – eller är det så att saker som jag gör mot mig själv som inte är bra för mig, inte behöver förändras utan bara acceptera dem och hoppas på att de försvinner genom acceptans? Jag har accepterat att jag inte kan släppa kontrollen när jag ska sova, men har jag verkligen släppt taget när jag fortfarande vill veta varför? Förmodligen inte. Ibland önskar jag att jag ”bara” kunde släppa taget om allt och börja bygga upp någonting nytt, men jag tror inte att det är rätt sätt. Jag tror att man behöver släppa lite i taget när det gäller att förändra sitt liv när man har en tung ryggsäck att plocka ur. Mycket av det som hänt har präglat mig och att börja förändra hela sin person och hela sin personlighet tar tid och gör ont, men ibland skulle det kunna vara skönt att det fanns en snabbspolsknapp framåt.

Stoppar här för ikväll, det blev mer än jag tänkt …. Jag är tacksam för mitt liv, de saker som jag gått igenom har stärkt mig och gjort mig till den jag är idag och jag är tacksam för mitt liv och jag känner ingen ilska över det som jag gått igenom, kanske lite sorg som inte helt är bearbetad. Men jag är tacksam att jag kan räcka ut min hand till Gud för att få styrka, tröst och bekräftelse att jag duger som jag är!

Himmelske Fader, jag tackar Dig för att du tog dig igenom min mur och hittade och berörde mitt hjärta återigen, att jag kan luta mig mot Dig när det känns jobbigt och glädjas med Dig åt allt det vackra som finns runtomkring mig, att det kan finnas så mycket glädje i det lilla, att solen skiner eller att bara möta ett leende efter vägen, att tillsammans med Dig så är livet härligt att leva. Amen

Annonser

3 thoughts on “Den röda tråden har blivit ett nytt nystan

  1. Acceptans är lösningen. Acceptera att det är så just nu, oavsett känsla och vad som händer utanför dig själv. Vill dock tillägga att acceptansen ligger mycket i att det enda vi kan förändra är oss själva, hur vi förhåller till det som händer inom oss själva och utanför. Vi kan aldrig förändra någon annan, bara oss själva. För mig är det en pågående process att bli ”bättre” dag för dag. Jag håller alltså inte med om att vi ska sluta förändra oss själva, tvärtom. Det är där det ligger som jag ser det. Acceptans. Sinnesro att acceptera det som är just nu. Släppa taget, andas. Lita på att det blir bra för det blir det ju när vi litar på att det blir bra. Släpper taget om resultatet för det vet vi ingenting om. Acceptans. Sinnesro. Andas långsamt ner i magen. Tillit.
    Tack för dina fina ord i din blogg 🙂

  2. Tack för dina fina ord Eva!
    Med ett steg i taget så är jag övertygad om att acceptansen kommer, och att det blir lättre att våga släppa taget bit för bit. Bara genom det att jag skrev ner och delade mina tankar har gjort att jag kommit en liten bit till på väg och jag är glad att glädjen i att skriva är tillbaka igen.

    Ta hand om dig!

    1. Tack själv Anna-Carin. Ja visst är det så, när vi sätter ord på våra tankar och känslor så frigör vi oss bit för bit. När vi delar med oss av våra ”demoner” så bleknar dom och till sist är dom borta. Dom har ingen makt över oss längre. Vi ger upp det gamla och släpper in det nya. Släpper taget, kapitulerar, accepterar.
      En bra videosnutt med Eckhart Tolle: http://www.youtube.com/watch?v=y9JgLgBtV-M
      Kapitulation är seger 🙂
      ta hand om dig du också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s