hopp · livet · vittnesbörd · worship

Vilken resa vi gjort Du och jag Gud

När jag började blogga här 2007 så hade jag ingen aning om vart det skulle ta mig, eller att det skulle vara så givande.

2007 så var jag nyfrälst, glädjen var på topp, och det fanns inga bekymmer i hela världen, och ville Gud att jag skulle börja skriva om min resa tillsammans med Honom, så var det bara att lyda, och jag gjorde det med glädje. ( Gör det fortfarande fast med ännu mera glädje.)
Efter ett tag så började den där rosa dimman lätta, och livet kom ikapp mig, det blev ett bryskt uppvaknande – att älska Gud och leva i världen. Sedan dess så har det varit en riktig berg och dalbana, med någon ursladdning emellanåt, för att hitta mig själv och vara trygg i att vara ett barn av Gud. Den resan har tagit mig fyra år, men vilka år, och vilken resa! Har inte velat ha det ogjort på något sätt. Jag är underbart tacksam för att Gud har återupprättat mig, och att jag lyckats ta emot den kärlek som Han har gett mig hela tiden, även när jag vacklat och marken under mig har skakat.

Bland det viktigaste jag har lärt mig under den här resan tillsammans med Gud, är att (försöka) ta det lugnt och lyssna in Gud – och inte springa före Honom hela tiden. I mitt tidigare liv, innan Gud, så har jag alltid gjort det mesta i ett 110 knyck, men det fungerar inte i längden, jag lovar :OD Jag har ett brinnande hjärta för saker jag gillar att göra, men det har nästan alltid slutat med katastrof och utbrändhet. Idag har jag hittat ett lugn som jag inte trodde fanns, och min relation till Gud fördjupades över en natt när jag hittade lugnet, men det har varit en lång resa dit.

Nu ser jag framemot att gå vidare i den tjänst som Gud har förberett för mig. Många gånger har jag vågat mig ut ur trons båt och börjat gå i tro, men sjunkit som en sten varje gång. Idag har jag svängt benen över relingen, blicken djupt rotad i Jesus, och släppt taget, och för första gången så sjunker jag inte. Nu ska jag också börja ta mina stapplande steg framåt, sakta-ett steg i taget, kanske jag sjunker någon gång ibland, men aldrig att jag vänder tillbaka till båten. Nu tänker jag simma på stället, tills Jesus drar upp mig, och jag kan fortsätta från där jag sjönk istället.

Så idag lägger jag till en rad i rubriken till denna blogg;
Troende – släpp taget lita på Gud med hela hjärtat!

Halleluja!
Amen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s