dikter · tro

Sanden och stenen

Har fått ett kedjebrev i min e-post, oftast så bryr jag mig inte så mycket om alla dessa kedjebrev. Men den här historien om två vänner som vandrar i öknen, var så vacker att jag lägger ut den på bloggen istället.

Det här är en historia om två vänner som vandrar i öknen. Vid ett tillfälle börjar de gräla och den ena ger den andra en örfil. Den senare, som får ont, men inget säger, skriver i sanden:
‘Idag fick jag en örfil av min bäste vän’.

De fortsätter att promenera och kommer till en oas, där de bestämmer sig för att bada. Den som fått en örfil tidigare, håller på att drunkna men hans vän räddar honom.När han kommit till sans igen, skriver han på en sten
‘I dagräddade min bästa vän mitt liv’.

Den som givit örfilen och sedan räddat sin vän frågar: När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriver du på en sten, varför?

Den andra svarar: När någon skadar oss skall vi skriva det i sand där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det. När någon gör något bra, bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det. Lär dig att skriva dina skador i sand och dina glädjeämnen på sten’.

Annonser

2 thoughts on “Sanden och stenen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s