livet · personligt

1988-2007-Jämtlandsåren

I december 1988 flyttade jag till Östersund, eller snarare flydde från mig själv. Jag sökte någonting i mig själv utan att veta vad, det enda jag visste var att bo kvar i Gävle det kunde jag inte fortsätta med. Så jag sökte jobb i Östersund som ungdomsledare och flyttade dit utan att känna en kotte.

Strax innan jul så bröt jag ihop totalt och sökte mig till läkarvården för att få hjälp, i januari så började jag gå hos en psykolog för att börja reda ut mitt liv. Jag hade aldrig tidigare gått i samtal, och den här psykologen hade en teori om att inte prata, utan det skulle den som kom dit göra. Vilket gjorde att det mest var tyst på våra träffar, för jag hade ingen aning om var jag skulle börja, eller vad jag skulle säga.

Så småningom så kom vi i alla fall igång och började samtala, efter drygt ett år så tyckte jag att det inte gav så mycket så jag slutade att gå dit. Nu så här efteråt så skulle jag ha fortsatt att gå dit, anledningen till att jag slutade gå dit, var att det gjorde för ont. Jag hade skalat bort så mycket att jag började närma mig kärnan i vad som gjorde mest ont inom mig. Men det tog många år innan den insikten kom.

Under den här tiden i terapi, så träffade jag min nuvarande man. Jag var väldigt glad över att ha träffat någon som såg mig för den jag var, men samtidigt så hade jag svårt att acceptera att han valt mig, han var ju så snygg :O)

Min självbild och självförtroende var inte det aldra bästa när vi träffades, men hur det än blev så blev det bra, och i år är det nitton år sedan vi träffades.

Hur som helst så började jag må bättre över tid, men sökte fortfarande efter något att fylla hålet med inom mig. Så jag började komma i kontakt med andligheten som finns inom New Age och upptäckte en spännande och mystisk värld.

Under de tjugo år (nästan fattades några månader) som jag bodde i Jämtland så hann det hända mycket i mitt liv. Jag lyckades rädda mig själv undan ett destruktivt leverna, träffade min hjärevän, vi bildade familj och fick två underbara barn, och bodde i ett litet charmigt hus i skogen i fjällen. Började tycka att det var kul att börja studera igen, nu har jag studerat ända sedan 1999, och har inga planer på att sluta studera.

Livet går upp och ner hela tiden , men sedan jag träffade min man så har det hela tiden bara blivit bättre och bättre. Visst vi har haft våran beskärda del av sorger och bekymmer (men också väldigt mycket glädje och kärlek) och vi har på något vis alltid kommit igenom, vilket gjort att vi svetsat samman ännu mera.

Hur jag lyckades fylla det där tomma hålet inom mig, det vet ju ni redan ni som hängt med här ett tag ;O)
För er andra så vill jag gärna berätta att det var Gud som fann mig till slut, och fyllde ut mitt tomrum.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s