…och jag släppte taget

Sedan jag skrev om skam och skuld den 18 augusti, och vågade bekänna för mig själv och Gud att jag kände mig värdelös, för att jag fick det där återfallet i min ätstörning. Så har det hänt så många häftiga saker, och allt genom att jag vågade släppa taget och säga ja till Gud igen.

Det är inte alltid vi förstår Hans vilja på en gång, men nu så börjar jag ana vilken väg Gud har valt för mig, och mitt hjärta jublar inför den utmaning Han ställt mig inför. Jag vet att det inte kommer att bli lätt alla gånger, men jag litar på att Gud står vid min sida, och tillsammans med Gud är allt möjligt. Matteus 19:26

Idag bestämde jag mig för att jag skulle dela mitt vittnesbörd om Guds ord som kom till mig på skolan och att jag bestämt mig för att lägga fram min ätstörning inför Gud, för jag vill nu sluta misshandla min kropp som är Guds heliga tempel.

Så var det ganska häftigt att kvällens predikan handlade om Förkastelse vilket betyder oförmåga att känna sig älskad och accepterad, och att känna utanförskap både med sig själv och med Gud. Sedan när jag kom hem så skulle jag skriva en kommentar på en annan kristen blogg, och när jag skulle fylla i de där orden som man skriver i som en säkerhetskontroll för att kunna skicka meddelandet, du vet de där som aldrig blir annat än en massa xybts, nu bildade lösenordet, SAVE…..jag fick gåshud! Vilken stor Gud vi har!

Blessings

Min vän – Jesus

Jag behöver aldrig känna mig ensam, jag har en god vän som alltid står vid min sida. Om du känner dig ensam och behöver en vän så ropa på Jesus, och lägg din hand i hans, så går du inte ensam längre.

Läggdags

Har suttit en liten stund och lyssnat på lovsång på You tube medans jag läst ikapp en massa bloggar. Måste bara lägga upp en sång till innan jag går och lägger mig. Hittade videon via Ulles blogg.

Godnatt! Sov gott!

Så stor är vår Gud

Igår efter lunch så var jag väldans trött och mentalt slut i hela kroppen, så jag tog en liten skogspromenad innan sista lektionen och jag hann slänga mig i en skön fotölj ett par minuter och bara vara. När jag satt där i fotöljen så kände jag en svag knackning inombords från den Heliga ande och sedan kom en röst så underbar och viskade inom mig;

ja, mitt barn Jag är med dig intill tidens ände om du vill.
Låt mig få fylla dig med mitt Gudomliga ljus.

Halleluja, Herre vi prisar Dig och ditt Heliga namn
Ja, jag vill vara ditt barn till tidens ände,
fyll mig med Ditt gudomliga ljus
och sänd mig ut att prisa ditt namn.

Skolan

Hemma igen efter några dagar på skolan, jag är så härligt berörd…………..och trött ;O)

Skolan är en riktig välsignelse, och alla underbara kurskamrater….vi har delat både glädje och skratt dessa dagar. Gud har varit verksam och berört oss.

För ett par veckor sedan så kändes det som om någon plockat ihop mitt livspussel och lagt tillbaka det i kartongen och ruskat om. Så det var med blandade känslor jag åkte till skolan, men under dessa dagar så har jag fått insikt om att detta omskakande var nödvändigt, och att jag nu håller på att bygga upp mitt livspussel igen på en säkrare grund denna gången.

Gud är sannerligen en läkande Gud.

var välsignade

Tur att det finns musik

Den här låten säger allt just nu!

Idag åker jag till skolan, och kommer åter på fredag! Ser fram emot att skolan börjar igen, och att få träffa alla kurskompisar :O)

Blessings

Till Er alla från lilla mig

Morgontrött

Under sommaren så har jag jobbat extra på ett demensboende i närheten av där jag bor. I morse så tittade jag fel på mitt schema och kom en halvtimme för sent. (Kändes väldigt dumt, kan jag tillägga)

Så jag sände en tyst bön till Gud; Snälla Gud, hjälp mig -  så mina härliga arbetskamrater slipper jobba extra hårt för att jag kom för sent. Gud här bön, kan jag tillägga. Min arbetskompis blev glatt överaskad över att morgon jobbet gick som en dans, det har det tydligen inte gjort på länge.

Mitt hjärta jublade av tacksamhet!

Skam och skuld

De senaste veckorna har livet kommit ikapp mig igen, just när man tycker att livet är underbart och man tycker att livets ryggsäck är tömt på allt tungt. Så dimper det ner saker som gör att man sjunker fort och djupt, den här gången så har jag ramlat djupt och inte tagit tag i Herrens utsträckta hand mot räddning.

Efter att ha ramlat tillbaka i ett återfall i min ätstörning (Binge Eating) så har det känts tungt, och jag har dragit mig undan för att jag skämts.

Ända sedan Gud steg in i mitt liv och gjorde under så har livet varit gott, under den här perioden så har jag dragit mig undan allt och alla, även Gud.

Jag inser nu att jag klarar inte det här på egen hand utan att jag desperat behöver Gud för att klara upp detta. Men det känns svårt att be om förlåtelse igen, för den här gången har jag verkligen syndat både mot Gud och mig själv.

Många gånger har jag bett om förlåtelse, bara för att under en period må bra, falla tillbaka, be om förlåtelse…och så snurrar hjulet på.

Tur att Gud har tålamod, eller har Han verkligen hur mycket tålamod som helst? Den här gången känns det som att Gud är avvaktande. Ska hon klara detta och komma tillbaka till mig, eller är det dags att överge henne för de mer behövande, och mer ärliga personer som behöver mig.

Inser nu att jag inte är så frisk som jag trott att jag var, utan behöver ta tag i detta och reda upp saker i mitt liv som gör att jag äter istället för att ta itu med livet.

Dags att visa ärlighet och respekt till mig själv och Gud.

Här är en video som belyser Bing Eating problemen (funderar på att göra en egen)
Så illa som på vedeon är inte mina ätstörningar idag, men de har varit.

God morgon allihopa!

Får inte in videon, tryck här istället!

Hej!

Jag mår bra! Att jag inte skrivit beror på att livet är inne i en sådan där ”fort” period då allt tycks hända på en gång, och prioriteten hamnar då inte här.

Fast mina tankar är alltid hos Herren och hos alla er som är in här och vänder.
Nu åker jag ut på en liten tripp med mitt jobb, sköt om er allihopa.

Var välsignade

Kram
AnnaSol