Underbar sång

Den här sången är så vacker! Lyssna och njut!

Skolan

Idag på e.m åker jag till skolan, och kommer hem sent fredag kväll. Så ni får hålla er till tåls ;O) några dagar på fortsättningen. Nästa steg blir att ni får kliva in i vad Diakon utbildningen har betytt och gett mig så här långt. Efter det så kommer jag att fortsätta med min levnadsberättelse.

Gud välsigne er alla!

Petrusbrevet 4:10-13

10Gud har gett var och en av er speciella gåvor. Se till att ni använder dem till att hjälpa varandra och till att förmedla Guds nåd och välsignelse till andra människor i alla dess former.

11Är du kallad till att predika? Tala då Guds ord till andra. Är du kallad att hjälpa andra? Gör det med all den kraft och energi som Gud ger, så att Gud blir förhärligad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och makten i evigheternas evighet. Amen.

12Kära vänner, bli inte förvirrade eller förvånade när ni möter de svåra prövningar som ligger framför er, för det är inte något ovanligt som händer er.

13Var i stället glada, för dessa prövningar ska göra er till Kristi medbröder i hans lidande. Då ska ni efteråt med glädje få dela hans härlighet den dag då han kommer igen.
Petrusbrevet 4:10-13

Petrusbrevet kapitel 4 får inleda början på den andra delen av bönesvaret jag fick i somras när jag bad om att få veta Guds vilja över mitt fortsatta liv i hans tjänst. Jag kände så starkt att jag ville veta vad han ville att jag skulle göra, med facit i hand så skulle jag nog ha bett annorlunda. Bönen är ett kraftfullt redskap, och vi får alltid svar på våra frågor. Kanske inte alltid att svaret blir, eller levereras så som vi hade tänkt oss, utan allt sker efter Guds vilja.

Efter att ha fått reda på vad Gud ville att jag skulle göra, så svarade jag; Nej, inte en chans! Du kan inte mena allvar! Jag gjorde den klassiksa tabben att jag började tänka med mitt förstånd istället för att verka tillsammans med den Helige ande. Istället för att som det står i Jesu Syraks vishet 10:28; Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar. Så började jag tänka, men vem är väl jag att utföra Herrens Guds gärningar, jag är ju ingen i jämnförelse med honom.

Vad jag glömde var att det inte är jag som utför någonting ensam, utan Gud vill att vi frivilligt och med Glädje ska gå in i tjänst tillsammans med Honom. Det är inte jag som utför någonting, utan det är Gud genom den Helige Ande som verkar genom oss, för att föra ut Hans ord och föra människorna inför Honom i tron och till frälsning.

Så idag sju månader senare så har jag tagit mig an den utmaning som Gud gett mig, och nu kanske ni vill veta svaret? Jo, slutklämmen på det svaret var; Inom sju år kommer du att predika i mitt namn. Det sas på ett sätt som nästan var lite skämtsamt, redan då visste Han nog att jag inte riktigt kunde ta emot svaret som det var menat. Jag har idag insikt om att predika Herrens ord kan man göra på många olika sätt, så vad som händer nu, det får framtiden och Gud visa mig steg för steg.

Skolan

Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.
Psaltaren 17:6

Jag och dottern flyttade in det nya huset i juli, vi hade en liten tid för oss själva medans mannen och sonen var upp och hjälpte till att packa flyttbilen. Så i mitten på juli var vi på plats, och den nya vardagen tog sin början. När vi bott in oss ett par veckor, så kom mamma och svägerska med dotter på besök. Det var jättekul, men aningens rörigt.

I augusti började det bli lite nervöst, i alla fall för barnen, att börja på nya skolor. För sonen så har den här flytten, varit kanonbra, han har funnit sig väl tillrätta. För dottern har det varit en tuff tid, men nu börjar det ljusna även för henne och hon börjar trivas i Skåne.

Skolan

Från det att jag visste om att vi skulle flytta så hade jag bett Gud om att visa mig vad hans vilja var för mitt liv. Jag fick ett svar i två delar, ett var genom tidningen Dagen. När jag läste den tidningen för första gången, så fick jag syn på en annons om en Diakon utbildning på Liljeholmens Folkhögskola. När jag läste den så kommer dessa tankar upp; sök den skolan,en plats är vikt för dig. Jag nästan ramlade av stolen, i ren förskräckelse, men efter en stund så var det bara glädje.

Jag sökte men fick ett papper om att kursen var fulltecknad, och kölistan var lång. Så jag var välkommen att söka igen nästa år. Modet sjönk och jag blev lite ledsen, men hade jag bara haft lite mera uthållighet så hade jag nog fortsatt att tro på dessa ord. Men så två veckor innan skolan skulle börja så tar skolan kontakt och frågar om jag fortfarande är intresserad, det hade blivit en plats ledig. Snacka om glädje efter detta samtal, det är i det läget som jag startade den här bloggen.
Den andra delen av det bönesvaret tar vi imorgon!

Guds-tjänst/Gods-service

Jag önskar er all välsignelse och frid från Gud, vår Far, och Jesus Kristus, vår Herre.
Vi tackar och lovprisar Gud, Herrens, Jesu Kristi, Far, som har gett oss himlens alla välsignelser, därför att vi tillhör Kristus.
Efesierbrevet 1:2-3

Kvällens Gudstjänst var en av dem som man kommer att ta tillvara i hjärtat en länre period. Tänk vilken god Gud vi har, jag trodde inte att det skulle kunna gå att få svar på så många frågor på en gång :O)

Grace and peace to you from God our Father and the Lord Jesus Christ.
Praise be to the God and Father of our Lord Jesus Christ, who has blessed us in the heavenly realms with every spiritual blessing in Christ.
Ephesians 1:2-3

This evening worshipping was truly a good meeting, that I will keep in my hearts for a long time. What a great Lord we have. I have been asking Him for answers to so many question, and tonight I got answer to them all at one time. It was really powerful.

forts. Flytt

Bostadsjakt var också något som jag pysslade med när jag inte jobbade, men hittade ingenting som vi gillade. Jaha, vad gör vi nu, huset sålt och familjen på väg ner.

Då ringer en av mina nya vänner och frågar om vi kunde tänka oss att hyra ett hus så länge. Helt underbart! Fast det fattades några veckor som vi inte hade någonstans att bo. Då erbjöd sig en annan av mina nya vänner att låna deras hus medans de är på semester. Här kände jag att flytten var någonting positivt och välsignat av vår Herre.

Jag är otroligt tacksam för alla de fina människor som Gud sänt i min väg under den här första tiden i Ängelholm. Ni ska veta att ni finns i en speciell plats i mitt hjärta för alltid.

Frälsning

Fortsätt att be, och ni kommer att få. Fortsätt att söka, och ni kommer att finna. Knacka på och dörren kommer att öppnas. För alla som ber ska få, och alla som söker ska finna. Och dörren ska öppnas för alla som knackar på.
Lukas 11:9-10

När jag började jobba i Ängelholm så flyttade jag in i ett hyrt rum på övervåningen i en villa, som användes som vandrarhem. Det var mest yngre killar som bodde där, och var i Ängelholm för att ta körkort. Så ibland kunde det vara lite stökigt, men då snörade jag på mig gympaskorna och gick ut och försökte lära mig hitta och upptäcka Ängelholm. (Slet ut ett par skor på dessa tre månader :O)

I detta rum sent en kväll när jag låg på sängen och läste, så mötte jag Gud ansikte mot ansikte, och vi hade ett långt samtal, och Han visade mig hur det var att leva i samklang med Honom.
Den natten tog jag emot Gud i mitt liv! Halleluja!

När jag stod i duschen på morgonen så upptäckte jag att det var extra skönt i ryggen, jag hade fått ett helande också under natten. Ryggvärken som funnits där under nästan ett helt år var borta.

Flyttdax

Var glada, kära syskon, när ni får gå igenom olika slags svårigheter och prövningar. Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro på Herren Jesus mitt i alla prövningar så lär ni er att bli uthålliga. Och om ni fortsätter att vara uthålliga, får ni till sist en så stark och mogen tro att ni kan möta vad som helst.
Jakob 1:2-3

I augusti 2006 var hela familjen på semester i Båstad och hälsade på min mans föräldrar. Vi hade en underbar semester, och sista kvällen så satt vi på bryggan nere vid stranden och bara njöt av solnedgången. Barnen suckade djupt, vi vill inte åka hem. Varpå jag svarade; Det vill inte jag och pappa heller, ska vi flytta hit till Skåne? Ja, skrek barnen! Sagt och gjort, hem och planera för flytt sommaren-07 (Jag och mannen hade givetvis diskuterat detta under många och långa stunder tidigare)

Med facit i hand så var det klokt av oss att vi hade nästan ett helt år på oss att förbereda oss mentalt för att flytta, speciellt för barnen. Vi började leta både jobb och bostad, samtidigt som vi skulle försöka sälja vårat hus. Under tiden så visste vi inte mer än att vi ville flytta till Skåne (den norra delen av Skåne var ett önskemål) I mars blev jag erbjuden ett jobb i Ängelholm som personlig assistent. Efter att vi diskuterat detta på ett familjeråd, så bestämdes det att jag skulle ta jobbet och flytta före. Med någon på plats så skulle det också vara lättare att försöka hitta en lämplig bostad.

Att flytta före och lämna familjen under tre månader var bland det svåraste jag gjort men också ett växande för mig själv.
Mer om detta i morgon. Nu ska jag in i duschen och sedan åka till Höör och träffa några av mina klass vänner.

Barnatro

Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp. Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark. Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.
Psaltaren 40:1-4

Innan jag går vidare i min historia och flytten till Skåne, så vill jag stanna upp en liten stund kring det jag skrev igår; ”att det som räddat mig genom åren var att jag haft en stark barnatro på Gud. Hade jag haft en stark barnatro? Var fanns den någon stans?”

När jag började på Liljeholmens folkhögskola och Diakoniutbildningen, så tyckte jag att jag kände mig själv utan och innan. Men jag kunde inta ha mer fel, det fanns några saker kvar att plocka fram ur minnenas ryggsäck. (Det blir en senare historia ;O) I takt med att jag bearbetat mycket av det som varit jobbigt under min uppväxt, har jag börjat upptäcka alla glada och positiva stunder när jag växte upp.

När jag mådde som allra sämst, så tyckte jag att det fanns ingenting som var bra med uppväxten, och speciellt inte med mina föräldrar. Idag ser jag det på ett litet annat sätt, mina föräldrar har med sina förutsttningar gjort ett bra jobb, och idag kan jag säga att jag älskar mina föräldrar.

Min väg till frälsning började redan som liten, först så gick jag på söndagsskolan hos Frälsningsarmén. Det är så synd att våran scanner inte är innkopplad, jag har varit hemma hos mamma och tittat på bilder från min uppväxt, och hittat en alldeles bedårande bild på mig från tiden hos Frälsningsarmens söndagsskola. (Hoppas jag kan visa den lite längre fram.)

Vi flyttade strax innan jag fyllde sju, och det enda som var bra med den flytten var att det fanns söndagsskola. Jag gillade söndagsskolan nåt alldeles otroligt mycket, speciellt alla de där fina klistermärkena man fick att klistra in i en bok. Söndagsskolan byttes ganska snart ut mot kyrkans barntimmar, juniorer och seniorer i Svenska kyrkans regi och man gick mitt i veckan en eftermiddag istället för på söndagar. Det enda jag ser som lite tragiskt är att när jag blev för gammal för att gå på seniorernas möten, så var det ingen som plockade upp mig och talade om att kom hit och var med här istället. Utan det blev ett slags tomrum, och när jag sedan flyttade till Gävle för att börja jobba, så hamnade jag snabbt i ”fel” gäng. (vilket också är en historia att berätta i sinom tid).

Idag känner jag bara glädje över att jag har haft en stark tro som barn, och älskade vår Pappa i himmelen, och att jag idag har ett starkt tag kring Frälsarens hand.

Gud vare med Er alla i dag och för alltid!

 

En ny början

I mars har jag bott i Skåne i ett år, tänk att ett år kan gå så fort. Under detta år så har det hänt massor av saker och min personliga utveckling har gått framåt med stormsteg. Men det har inte enbart varit positiva saker som hänt under detta år. För att det hela ska bli lite klarare så förflyttar vi oss några år tillbaka i tiden

 

I december 1988 flyttade jag till Jämtland, vid den här tiden så var jag en sargad och trasig själ, och känslan av att nu kan det inte bli värre var stark. Tack vara en lugn och fin miljö och ett nytt underbart jobb så fick jag ny energi att börja ta itu med allt det svarta i mitt liv. Samtidigt som jag började i terapi, så kom alla stora livsfrågor farandes fram, och jag blev en sökare. Fick nya vänner och upptäckte en helt ny värld genom vad vi idag kallar ”New Age”, läste böcker om änglar, kristaller, hjälpare, prata med djuren, häxor/trollkarlar, vit magi……..och jag fastnade för det här med Kristallhealing, vilket gav mig många häftiga upplevelser och såg det här som ett sätt att hjälpa andra trasiga själar.

 

Men ändå fast jag bara mådde bättre och bättre för varje dag och år som gick, så kände jag mig inte hel och började acceptera att det kanske var så här livet skulle vara. Åtminstonde trodde jag det fram till hösten 2006, när det flyttade in en ny familj i grannbyn, första gången jag träffade mamman i familjen så tittade hon på mig och frågade hur jag mådde egentligen. Hon satte ord på alla mina känslor och visste hur jag kände mig. Jag blev helt paff, och undrade hur hon visste allt detta om mig. ”Det är en gåva som jag fått”, sa hon mycket försiktigt. Hur, vem….innan jag hunit formulera en fråga så kom svaret, av Gud. Sedan frågade hon mig; Var har du Gud i ditt liv? Släpp in Honom i ditt liv igen! Jag blev helt ställd….Gud? Vad hade han med det här att göra? Efter att vi bett tillsammas så kom tårarna, de bara flödade och varade länge. (Här kan man tala om själavård vid köksbordet ;O).

 

På natten så sov jag en hel natt utan mardrömmar för första gången på tio år, vilket lyft. Dagen efter så dammade jag av min Bibel och började läsa den igen. Jag och grannen träffades regelbundet och hade en hel del goda samtal, bla så sa hon att det som räddat mig genom åren var att jag haft en stark barnatro. Hade jag haft en stark barnatro? Var fanns den någon stans? Här började jag nästan att ångra att vi skulle flytta till sommaren, ville inte flytta ifrån min nya fina vän, som öppnat ett nytt liv åt mig. (fast det var ju egentligen en del i Guds suveräna plan för mitt liv, men den insikten hade inte kommit än)